UNDERBARA ALICE I UNDERLANDET

ALICE I UNDERLANDET. Lewis Carrolls saga från 1865. Den som väntar på något gott. Nu ser vi med glädje fram mot månad Mars då min favorit; Alice i Underlandet visas på filmduken. Tim Burton gör en 3D-version av Alice i Underlandet för Disney. Jag säger bara: Alice i underlandet, Tim Burton, Johnny Depp – det är ju bara så bra! Jag kommer ihåg berättelsen som om jag hörde den igår. All gallematias och alla galna möten har etsat sig fast i mig sedan barnsben. Har läst berättelsen senare i vuxen ålder och blir bara så glad att berättelsen fortfarande hålls vid liv. Tillsammans med en grupp entusiastiska och fantasifulla barn såg jag en fantastisk föreställning på Operan för några år sedan. Just fantasifullheten krävs av var och en som kastar sig in i underlandet, Alice som sitter tillsammans med sin syster nere vid vattnet. Systern läser och Alice har ganska tråkigt...då det plötsligt dyker upp en vit kanin med rosa öron. Kaninen har bråttom och den mumlar något om tid och något om att komma försent. När Alice får se att kaninen tar upp en klocka ur sin ficka och tittar på klockan för att snabbt därefter springa bort och försvinna ner i ett kaninhål - ja, då blir Alice nyfiken. Alice följer efter och försvinner ner i det djupa kaninhålet. Hon faller och faller. Väl nere i underlandet träffar hon många konstiga figurer: Marsvinen som kan prata, hattmakaren, marsharen, kålmasken och många fler underliga karaktärer. Olika, roliga uttryck som framkommer i berättelsen påminner mig om hur en konversation kan se ut i förskolan mellan barn. Ibland så solklart och genialiskt tänkt. Alice frågar katten vilken väg hon ska gå. Följande konversation utspelar sig:

"...- Kan du tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån? säger Alice."
"...- Det beror på vart du vill komma, svarar katten."
"...- Det spelar inte så stor roll, säger Alice."
"...- Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar, säger katten."
"...- Så länge som jag kommer någonstans, säger Alice".

Katten svarar då: 

"...- Det kommer du att göra, bara du går tillräckligt långt.
Alice: "...- Morrhår och örontofsar, jag är försenad!"

Jag måste sluta skriva nu.

HA EN FANTASIFULL DAG ALLA DÄR UTE!

/Agneta Svedjeland