Kompetenta barn. Javisst vill vi ha det. Kompetens anser jag är positiva egenskaper hos någon person. Vi lär av våra erfarenheter och utmaningar. Vi vuxna är barnens spegel. Beroende av hur vi som individer klarar av att tackla olika utmaningar påvisar vi antingen brist på kompetens – eller tvärtom. Kompetens är inget medfött det är något som varje individ tillförskansar sig i stort sett under hela sitt liv.Det handlar bla om förmågan att kunna umgås och samspela med andra oavsett vilka styrkor man besitter eller ej. Kompetensen får barnen om dom utifrån sin ålder och därmed också så klart utifrån sina tidigare erfarenheter få möjligheter till att göra saker på egen hand. Att få prova äta själv att få skära, hälla, klippa osv. Allt så klart med översyn från en vuxen. Att vi respekterar barnen i många av deras egna fattade beslut är viktigt för barnets självkänsla. Det är ofta vi vuxna kommunicerar i frågeform med våra barn: Vill du? Vill du inte? osv. Barnen svarar utifrån vad dom önskar sig, men oftast så blir det så som den vuxne vill i alla fall. Det blir någon form av skendemokrati. För att vi nu ska få dessa kompetenta barn, krävs också att vi respekterar barnen, och att vi vuxna slutar att bestämma så mycket. Enormt viktigt är att vi visar tillit till barnen. Att vi ger oss tiden till att lyssna in vad barnen har att säga. Den sociala kompetensen är viktig att behärska, b la för att klara av olika sociala miljöer och sammanhang. Den är också viktig om du ska etablera relationer och vänskap med andra människor. Allt blir trevligare runt oss om om vi är socialt kompetenta individer. I förskolan kan vi arbeta på att barnen får fylla på sitt förråd av erfarenheter utmaningar och förebygga konflikter och att vi arbetar utifrån allas lika värde. Konkret bör vi i förskolan arbeta mycket med barns empati. Att barnen kan sätta sig in i hur andra känner och upplever olika situationer, visa omtanke om andra, dela med sig, värna om sina vänner, stötta och hjälpa andra då behovet finns. Att lära barnen att samarbeta är också viktigt, t ex att kunna vänta på sin tur, att kunna följa vissa regler och instruktioner. Att dela med sig och att hjälpa andra. Att hjälpa barnen till grupptrygghet, hjälpa barnen till att stå upp för sin person. Viktigt också att vi uppmuntrar barnen till att våga prata inför andra, att dom vågar ifrågasätta, vågar undra, vågar säga nej och att dom känner sig trygga i sådana situationer. Kan det vara så att vi vuxna är dom som måste se till att fylla på våra egna förråd inom olika kompetensområden för att vi ska få dom kompetenta barn vi så gärna vill ha? Vi vuxna måste trampa upp stigarna, vara förebilder för barnen. Att vara en stigfinnare kan vara svårt, om man som barn inte vet vad man letar efter.
Ha en skön Söndag!
/Agneta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar