EN HJÄLTE

Läser nycket pedagogiska böcker och skrifter för tillfället. Kan bero på att jag försöker att förstå vuxenvärlden. Jag blir mer och mer sorgsen över vad många mindre bra vuxna som huserar i våra skolor, fritidshem och förskolor. Vuxen i dessa miljöer som ska vara just dessa pedagoger som arbetar med barnen utifrån människans rätt till den dag som idag är. Mänskligt liv har ett egenvärde som ska respekteras. Janusz Korczak: Barnet har alltid rätt. Rätt till sina åsikter. Rätt till sina känslor. Rätt till inflytande. Rätt till sina tankar. Barnet har också alltid rätt i sitt agerande, då det alltid handlar efter vad det bedömer vara rätt där och då. Utifrån sitt perspektiv och utifrån hur mycket ett barn förstår, barnets ålder och barnets erfarenheter. Det handlar inte bara att se dessa meningar som bara en skriven rad. In genom det ena örat och ut genom det andra. Det är på riktigt. Det är sant. Fakta. Ändå gör så många som arbetar med barn helt tvärt om. Jag har sett det som ett ständigt återkommande agerande under mina år i förskolan. Detta borde, eller skall vara en grundpelare för alla som jobbar med barn. Jag tror mig veta att det handlar om en rådande maktstruktur, det handlar om regler som redan är satta. Regler som strider mot barns rättigheter. Någon person ifrågasätter regeln beslutet, men vågar inte stå upp på barnets sida för att inte splittra personalen. Vad man därimot har lättare att göra är att missförstå barnet inför andra vuxna det tycks vara helt ok. Barnperspektivet, är klyschor för många som kommit att innebära den vuxnas uppfattning av barnet och därmed ifrågasetts inte barnets underordning - utan den vuxnes uppfattning gäller...

Jag fick upp ögonen för Janusz Korczak för många många år sedan, men har inte tänkt så mycket på att jag förmodligen har burit med mig hans tankar och insikter genom åren. Nu har jag dammat av denna: "Hur man älskar ett barn" och inser så många sanningar, så många goda värdeord och yttranden. Idag blir jag nästan stum av beundran över denna man. Författaren var en polsk-judisk läkare, pedagog och förf. som 1911 startade ett barnhem i Warzawa. År 1929 skrev han en bok om barns rätt. Den kan ses som en bok som hjälper oss att reflektera över livet tillsammans med barn. Korczak-sällskapet har en egen skriftserie. Hittills finns två titlar av Korczak - "Liten igen" och "Pedagogiska ögonblick" - samt en antologi med titeln "Pedagogik som motstånd" utgivna i serien. Under andra världskriget mördades Korczak tillsammans med sina barnhemsbarn i det nazistiska förintelselägret; Treblinka.

Jag säger bara det: Ni pedagoger där ute - detta är något att ta till sig. Vilka fantastiska människor det finns och har funnits. Sanna, sanna pedagoger som levt som dom lärt. I sin bok ”Hur man älskar ett barn” efterlyser Korczak ett Magna Carta för barnens rättigheter där han formulerar tre grundläggande rättigheter: Magna Charta ansågs allmänt som ett av de viktigaste juridiska dokumenten i utvecklingen av den moderna demokratin, och var vändpunkten i kampen för frihet.

1. Barnets rätt till sin död. Där han vänder sig mot samtidens överdrifter i barnhygien. Korczak menade att de som till varje pris ville undvika att barnen drog till sig en livshotande sjukdom, så förvägrade man dem ett naturligt liv.

2. Barnets rätt till den dag som idag är. Barns liv har ett egenvärde som ska respekteras. Och enligt denna princip är det orätt av föräldrar, lärare eller samhället att betrakta barn som investeringsobjekt inför framtiden. Det är inte heller rätt av den vuxne att förverkliga sig själv genom sina barn.

3. Barnets rätt att vara den han eller hon är. Varje barn är en individ och varje barn har rätt att vara sig själv.

"Vi spelar ett spel med barnen och använder falska kort. Barna årets brister övertrumfar vi med vuxendygder. Vi spelar falskt och blandar korten så att deras sämsta läggs mot vårt bästa och mest värdefulla". (Korczak, 1929/1998, s. 42)

/Agneta Svedjeland