Filosofi som ett område att arbeta med i förskolan finns inte fastslaget i vår Svenska läroplan. I Norska och Danska läroplanerna finns det därimot med. Jag har inte tänkt i dom banorna då jag arbetade; att det var just de filosofiska samtalen med barnen som jag älskade. Jag jobbade med att i dialoger med barnen stimulera och uppmuntra deras kritiska tänkande. Så fort barnen börjar prata som väldigt små har de en massa funderingar och egna teorier. Enskilda samtal där allt är möjligt är ett utmärkt sätt att få barnen att tänka och fundera. Filosoferande samtal behöver aldrig komma till ett avslut. Det finns inget som är rätt eller fel. Ingen fråga eller undran är för liten eller för stor. Vilka glädjefyllda stunder jag haft med många småfilosofer genom mina år i förskolan. Att höra barn som spinner vidare i ett tankemönster och man känner att i den stunden förfogar dom helt över sina egna resonemang. Varför tycker jag nu att detta med filosofi är så bra och är barnen i förskolan mogna för detta? Mogna ? Svar ja. På frågan; varför, blir svaren många. Det ger barnen tid till reflektion kring sina egna tankar. Barnen tränar på att lyssna, värdera och att få inse att man kan ha olika åsikter. Barnen blir modiga, vågar slänga sig in i samtal, utvecklar sig språkligt och dom stärks i sin självtillit, så klart. Dom lär sig värdesätta olikheter, vilket är bra. Jag har ett sådant samtal i starkaste minnet än idag. Vi satt på en buss på väg hem från en utflykt; ett tvillingpar som var pojkar samt en flicka. Alla var runt sex år. Flickan frågar en av pojkarna hur det var att ligga där i magen två stycken. Var det inte trångt? Den som var lite större än den andra påpekade att det var väldigt trångt. Flickan småler. Den andra av pojkarna säger:
"...Men vi pratade med varandra och sa att nu får du flytta på dig du knuffas..".
"...Jaha...", säger flickan som tycker detta låter väldigt intressant och frågar:
"...Hur kom ni ut bägge två?"
"...Jag kom ut först...", säger den ena av tvillingarna.
"...Bestämde ni i magen vem?", undrar flickan.
"...Ja, jag var modigast så jag sa att jag sticker ut först".
"...Ja, och då blev det ganska trist att vara där inne ensam, så jag följde efter", sade den andra tvillingpojken.
Nu säger flickan. "...Vet ni att jag föddes med kläder på?"
"...Va!, men det går ju inte", säger pojkarna.
"...Jo, det går" säger flickan...och fortsätter.
"...Min mamma svalde kläder; små kläder bebiskläder, och när kläderna kom ner i magen så klädde jag på mig och sedan när jag kom ut hade jag kläder på".
Pojkarna begrundade detta men kom inte med något mothugg. Det blev nu tyst ett bra tag och alla tre satt och funderade det syntes nästan hördes. Vi samtalade mycket kring och runt dilemma-sagor; d.v.s sagor där slutet blir utifrån tänkaren, lyssnaren. Berättelser ur boken Regnbågens Fånge. 50 dilemma-sagor från Afrika. Vi kunde spekulera kring frågeställningar som; vad är en vän? Varför föds vi? Hur skulle det vara om ingen kunde prata? o.s.v. För att ta till sig och arbeta med ett filosofiskt tänkande i förskolan krävs nyfikna vuxna som har ett förutsättningsfritt tänkande. Att som det sägs; tänka utanför boxen. Pedagogerna måste ständigt vara beredda att pröva och utmana rådande föreställningar, ingrodda beteenden och slappa tänkesätt.
/Agneta Svedjeland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar