HACK-KYCKLING

Inget barn föds till mobbare. Det är vi alla eniga i. Oftast är det de lite äldre barnen som står för den huvudsakliga mobbingen i förskolan. Det jag tänker kring i dessa sammanhang med små barn som mobbare är: Var har dom lärt sig dessa sårande ord ? Dessa sårande miner och kroppsspråk som speglar avståndstagande? Vi vuxna är förebilderna eller hur? I förskolan, skolan, i hemmen. Jag skrev tidigare att jag ser barn som läskpapper och det är precis det som det handlar om. Barn har lika lätt att lära sig bra som dåliga beteenden. Växer barn upp eller vistas i miljöer där dom hör och ser vuxna som pratar illa om och till andra, gör miner säger nedlåtand ord o.s.v, läggs en grogrund för mobbing. Ganska snart uppfattar barnen att bara genom att pröva med något ord, får mobbaren effekt t ex ;"...Jag tycker det är fult med rött hår". Effekten uteblir inte. Att den som har rött hår, får höra att det är fult blir ledsen, känner sig angripen o.s.v. Mobbaren känner dominans i denna situationen. Barnet som mobbar förstår nu eller snarare tror att detta sättet är ett bra sätt att tillförskansa sig makt. Jag har sett att det ganska ofta är barn som är kompetenta inom många områden, som är de barn som oftast mobbar andra. De har ett bra språkbruk och ett bra ordförråd. Vad en nedsättande blick kan betyda, det har dessa barn också klarat att läsa av och dom bemätrar även kroppsspråket.Vad kan vi då göra i förskolan för att undvika att detta med mobbning inte går längre och längre ner i åldrarna? Vad kan vi göra för att helt få bort mobbing? Jag anser att i förskolan ligger ansvaret helt hos den vuxne. Stå inte runt barnen i barngruppen och prata illa om andra. Tro inte att barn inte ser våra miner. Rosa varandra isället för att risa. Var där barnen är. Ensamlek är ok, men med uppsikt. Lyssna, titta. Miner och kroppsspråk missar vi i personalen ofta, eftersom det inte hörs. Alla barn i förskolan har rätt att känna att; "...Jag är jag och jag trivs med mig själv". Det skall vara roligt glädjefyllt att vara i förskolan, inte ledsamt, sorgligt eller skräckfyllt.

 "Det verkar alltid omöjligt tills dess att det är gjort" 
NELSON MANDELA

/Agneta Svedjeland