FÖRSÖKSKANINER

Använd inte våra små barn i förskolan som försökskaniner. Det är spännande att reflektera över hur allt har blivit i förskolan under de 37 år jag arbetat. Slutet på 70-talet och början på 80-talet klassar jag som en era som var helt underbar för både barn, föräldrar och anställda. Små barngrupper och hög personaltäthet. Engagerade vuxna både i arbetet och även utanför arbetet. Politisk medvetna vuxna som inte bara lämnade alla tokiga förslag åt sitt öde. Vi var med och påverkade. Jag läste delar av en doktorsavhandling av Kerstin Strander. Hon ville för sin doktorsavhandling: ”Jag är glad att jag gick på dagis!” ta reda på vad som blivit bestående minnen hos de barn som gått på dagis en stor del av sin barndom under 1970-talet, när den Svenska förskolan byggdes ut.

Hon intervjuade 40 stycken 17-åringar och resultatet var tydligt, säger hon. Läs här!

Det var så det var. Jag blir varm inombords. Jag känner verkligen hur trivsamt det var. En öppen atmosfär och inte så många pekpinnar. Ganska logiska budskap hade vi att arbeta utifrån, nämligen att förskolan skulle bygga på ansvar, solidaritet, demokrati, jämlikhet och trygghet. Det jag, med mycket mer, bar med mig från utbildningen var att inlärning och utveckling sker alltid och överallt, inte bara i tillrättalagda inlärningssituationer. Omvårdnaden om barnen är av stor pedagogisk betydelse. Leken = den viktigaste biten som hjälper barnen att förstå sin omvärld. Verksamheten skall knyta an till barnens egna erfarenheter och kunskaper. Individen i sig är lika viktig som gruppen.

När jag tänker på var vi hamnat idag blir jag väldigt orolig för våra små barns framtid. Man skrider till verket utan att först undersöka vilka konsekvenser olika beslut kan få för våra barn. Vi gör som makten säger. Säger makten "6-8 brödskivor" per dag, ja..då äter vi det. 

Vi startar upp uteförskolor; "Ur och Skur". Det handlade om besparingar och det blev billigt helt enkelt. Nu läser vi att ute-förskolor stressar upp barn. Vi startade upp förskoleklasser, vilket enbart var besparingar. Problemet med för få platser i förskolan löste politiker genom att plocka in sexåringarna i skolan och på detta sätt "byggde" man bort förskolekön. Protesterna växer mot stora förskoleklasser. Vi har för stora barngrupper, barn blir stressade. De små barnen får väldigt svårt med anknytningen till en vuxen, då vi anammar snabbinskolning. Fler förskolor kortar ner inskolningen till tre dagar, men forskare hävdar att den populära metoden inte är den bästa ur barnets perspektiv. Pedagoger ses numera mer med kamera och block i handen än tillsammans med barnen. Dokumentationen tar stor plats i förskolan och förlorarna blir barnen. Ett litet barn knuffas och släpas genom Stockholms gator av sin stressade mamma eller pappa på väg till förskolan. Ett annat barn tas hårdhänt i armen när han/hon försöker springa i väg. Ett tredje skakas om när han/hon vägrar att lyssna. Stressade föräldrar ger stressade barn. Ja, listan på dåliga och ej övervägda beslut kan göras lång och i alla avseenden handlar det om ekonomiska beslut som i slutändan drabbar våra barn. Nej, jag tror att vi måste backa tillbaka och göra oss mer hörda. Lite "upp till kamp-vilja". Gör vi inget sitter snart våra ettåringar i skolbänken.

"För att komma till källan måste man simma mot strömmen"
- STANISLAW JERZY LEC -

/Agneta Svedjeland

Långt innan förskolor existerade, levde familjen Hedenhös. 

Boken köper du hos Bokus.