VÄGVAL

Nu kommer förslag från sossarna att åldern på allmän förskola ska sänkas från  tre till två år., barns tidiga lärande anses väldigt viktigt. För mig är detta så galet det bara kan bli. Idag läser vi larmrapporter om allt för stora barngrupper låg pedagogtäthet ,barns allt längre dagar , dålig tillsyn osv. Omsorgsbiten  för alla barn  upp till tre år är är ett  måste. Bekräftese, kramar , närhet ,trygghet , mycket tid, lyssnande vuxna som har tid  att tolka vad de små vill uttrycka. Denna tid finns inte idag. Fokus måste  läggas på omsorgsbiten då det handlar om primära behov Efter väldigt många år blir jag mer och mer övertygad om att de flesta barn skulle må bäst av att vara hemma de tre fösta åten i livet. Det finns inga direkta forskningar som påvisar att barn under tre år skulle ha behov av  gruppen eller förskolepedagogik för sin utveckling. Barn behöver tid,, Tid att skapa sina nära relationer till sina nära och kära. En liten trygg miljö som hemmet vrå verkar helt rätt. Jag ska inte skrämma alla er föräldrar som redan gjort era val och valt tidig förskolestart., men med facit i hand  och om jag kunde göra om mina egna bars förskolestart skulle jag  låtit dom varit hemma de tre första åren Jag säger detta både som förskollärare och mamma. Jag har funderat så mycket över  anknytning och separation. Många barn  anknyter inte alls till  någon vuxen i förskolan, andra barn anknyter mer till en personal än till sina föräldrar. Jag har varit med om situationer när barn gallskriker och inte vill gå till sina föräldrar utan skriker efter sin fröken. Känns förvirrande och fel. Separationer som varit långdragna , barn som inte vill bli lämnade . Personal som måste ta barnet från föräldern under gråt och förtvivlan. Alltid med de tröstande orden att det går över. Ibland kan den tiden bli lång av gråt. En del barn kan gråta till dom kräks . dom skakar och är helt slut efter dessa prossedurer. Jag bara tänker om valet fanns rent ekonomiskt ,så tror jag att vi har många kloka, trygga, omvårdnande, snälla,roliga ,goda och fina föräldrar som med glädje skulle välja att vara hemma. Jag garanterar att ingen av de hemmavarane barnen skulle släpa efter i sin sk interlekuella utveckling , snarare tvärt om. Då barnen befinner sig i en lugn trygg miljö med sina nära relationer  finns alla förutsättningar till lärande tillsammans med en god omsorg kramar ,kel och prat lär barnen sig hela tiden. Det behövs inte läggas så mycket krut på att det är pedagogik , vi kan kalla det kärleksfull gemenskap i utveckling. 
Vi vet alla att Sveriges skola idag har problem. Barn med olika beteendestörningar  har ökat , stök ,oreda i klasserna,samt koncentratipnssvårigheter hos många barn Varför har det blivit så kan man ju undra? Läs "Kärlekens roll", av Sue Gerhardt - "Hur känslomässig närhet formar spädbarnets hjärna". Kanske finns svaret på min fråga just i denna bok. Jag rekommenderar också Det själviska samhället av Sue Gerhardts 

"’Ja, tiden går och man börjar bli gammal’, sa Pippi. ’Fram på höstkanten fyller jag tio år, och då har man väl sett sina bästa dar.’"

Pippi Långstrump går ombord

Du kan köpa böckern här