HJÄRTEFRÅGA

Vad är  det för hård inställning som råder i en del förskolor.Jag tänker på otrygga barn . Barn som gråter, barn som inte blir tagna på allvar, barn som blir svikna, anknytning saknas, stor omsättning av personal, kort inskolning, stora barngrupper, vad är det som händer . Många barn gråter då föräldrar ska lämna i förskolan. Varför gråter barnet? Barnet visar klart och tydligt att han eller hon inte är trygg i sin nya situation. Barnet har ingen omsorgsperson i sin närhet som barnet känner tillit och trygghet med. Barnet förstår inte att föräldrarna kommer tillbaka i deras ögon är dom borta. Som förälder vill du inte lämna ett gråtande förtvivlat barn , men du uppmanas av personalen som tagit emot ditt barn att bara gå , barnet slutar så fort du har gått. Bullskit, skulle jag vilja säga.Visst barnet kanske slutar att gråta då föräldern gått sin väg, men jag frågar mig varför barnet slutat att gråta? Jag har sett många förtvivlade lessna barn som slutat att gråta men som är ängsliga och lessna hela dagen. Ständigt återkommande frågor om när kommer min mamma eller pappa. Vad är det för konstig "pedagogik" som sitter i väggarna ett vedertaget tillvägagångssätt att föräldrarna uppmanas att gå och lämna sitt gråtande barn. Det låter väl idiotiskt egentligen.Tillit gott folk talas det om men det verkar inte som så många förstår innebörden i vad tillit och anknytning betyder för barnet. Snack hit och dit om att arbeta efter barnkonventionen ta tex

Artikel 3

Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.      Det bästa för barnet kan inte vara att bli lämnad gråtande.Jag råder alla föräldrar att följa era hjärtan och stanna kvar till barnet lugnat sig  och invänta att det kommer en personal som barnet känner sig trygg med. Barn kan också bli tysta från gråten för dom inser att det inte är någon mening att gråta då föräldrarna inte kommer tillbaka. En annan villfarelse som råder är att viss personal har den inställningen att ledsamheten sitter i mängden tårar. Nu måste vi lyssna på forskare samt på motståndare till dessa korta inskolningar i våra förskolor det är definitivt inte barnens bästa det är en katastrof.Ibland undrar jag om inte det behövs mer utvecklingspsykologi  bland många inom förskolan..Grundläggande måste väl ändå vara att ha kunskap om hur barn utvecklas utifrån sin ålder.Jag vill säga till alla föräldrar det är ni som kan ert barn bäst , ni kan läsa av ert barn bäst handla utifrån vad ni ser och hör från ert barn , det blir barnets bästa. ,förskolan ska erbjuda goda pedagoger  som kan sin utvecklingspsykologi inte en massa besserwisser som ska undervisa föräldrar.När alla tänker lika är det ingen som tänker" Ta till er nya tankar istället för att förstärka de ursprungliga åsikterna. Det finns forskning    bevis på vikten av anknytning för små barn dvs förskollebarn, ändå ser man bort från bevisen eftersom bevisen inte stämmer med den egna uppfattningen.

Agneta