KRÄNKANDE HANDLINGAR MOT BARN

Tittade just på Youtube-videon med den unge, ryska skolflickans uppgör med sin Engelska-lärare. Flickan står med böjt huvud inför sina klasskamrater medan läraren käftar och skriker. Läraren ska försöka få in i huvet på flickan, skillnaden mellan "Jag och Du"... d.v.s "You and I". När läraren så använder pekfingret till att slå och peka in orden i flickans huvud får hon nog så hon riktar en välförtjänt spark mot underlivet på läraren och springer ut ur klassrummet.

6 kap. 9 § skollagen. I förarbetena till bestämmelsen resoneras kring att begreppet ”värdighet” inte passar för mycket små barn, utan att det närmast handlar om barnets ”värde”. Begreppet värdighet behölls dock för att lagstiftningen skulle harmoniera övrig diskrimineringslagstiftning med mera. Enligt BEO ger förarbetena därmed stöd för att även ett mycket litet barn kan bli kränkt i den mening som avses i 6 kap. skollagen.

Kränkning av barn inom Förskolan finns väl inte? Inte kan väl utbildade s.k pedagoger kränka barn? Jo, dom finns där mitt ibland oss. Hur kan detta få ske hur kan detta få fortsätta? Så länge inte andra vuxna i barnens omgivning reagerar på kränkande handlingar kommer det tyvärr att fortgå. I samma stund som vi inte reagerar, sviker vi ett barn. Jag pratar nu inte om de sjävklara förklaringarna till kränkningar som våld och t ex sexuella övergrepp. Jag talar om skeenden som många vuxna gör sig skyldiga till dagligen som t ex hot, anklagelser, skäll, förnedringar, ignorering av barnets vilja, slit i armar, orättvisa, bedömningar, skuldbeläggning, ignorans att lyssna till barnens nej, vara för närgången utan att läsa av barnet, krama barn som inte vill samt vuxna som skriker och visar ilska; d v s skrämmer barn. Eftersom jag själv arbetat i många år inom Förskolan har jag bevittnat många händelser som gjort mig förundrad. Framför allt förundrad över att så få vuxna tar ansvar för vad dom ser och hör runt sig i vardagen. Ta t ex: blöjbyten. Här finns många saker att titta närmre på i detta avseende.

För det första: Är barnet tillräckligt trygg med mig för ett blöjbyte? Visar barnet ovilja/skräck? Rädsla för högt skötbord? Alla barn är inte bekväma i att vem som helst kan komma in i skötrummet. T ex prat över huvudet på barnet om bajset som är löst eller luktar illa. Om vi vuxna ignorerar barnets känslor och ansiktsuttryck i t ex blöjbytessituationen och bara kör på med kommentarer som "ja men det måste ju bytas" blir barnet betraktat som en liten en som inte har något att säga till om. Ta t ex sovvilan.Vill barnet bli klappat i håret? Vill barnet att du håller armen runt honom/henne? Vill barnet att du pussar på henne/honom? Läser vi av hur nära som är ok?

Dålig relation med föräldrar får absolut inte resultera i dålig kränkande behandling av barnet. Ett annat exempel är t ex sena föräldrar och personal som pratar högt inför barnet om varför barnets föräldrar inte kommer i tid till hämtning och kommenterar att "...det är alltid samma föräldrar som kommer för sent". Hur känner sig barnet i denna situationen? Sedan finns också; tillrättavisningar i grupp, d v s att göra bort ett barn inför andra, vilket är sååååååååååå kränkande. Har man som vuxen en endaste gång kränkt ett barn så har den personen bidragit till att förhållandet mellan barn och vuxna förstörs. Om ni själva (menar er som kränker barn) har varit utsatta för kränkande behandling när ni själva var barn är det något du måste jobba på i din egen personlighetsutveckling. Om du är personal och fortsätter att jobba på samma sätt och ideliga kränkningar uppstår, får du kanske veta av någon kollega hur andra ser på ditt agerande, men jag säger: sluta arbeta med barn för barnens skull. Det finns inget lättare än att släcka en låga.

/Agneta Svedjeland