STRIDSVAGNEN

Oj, vad många olika tankar som dyker upp. I förskolan är våra möten vuxna människor emellan dagligt återkommande. Vi möter kollegor och föräldrar. I alla möten finns risker. Jag tror att alla arbetsplatser består av personer; så kallade "besvärliga människor" som t ex: "Stridsvagnen," "Ångvälten," "Kverulanten, "Slingraren," och "Detektiven."

Jag tror att vi alla kan se framför oss vem vi ser som exempelvis "Kverulanten". Vi möter dessa personer dagligen och hanterar olika situationer på olika sätt utifrån vårt eget sätt att agera och tänka. De personer jag har svårast att hantera är de hämningslöst aggressiva personerna. Finns många varianter. Dom skriker, bråkar, smäller i dörrar och går ofta till attack, ofta ilskeutbrott. Personerna har svårt att ta upp olika frågor utan att vara väldigt fientligt inställda. Jag tycker personligen väldigt illa om raseriutbrott. Jag är egentligen inte konflikträdd, men hamnar i möte med dessa människor i ett läge då jag blir osäker för att den aggressives handling är på en offentlig plats. Såg och hörde barnen något? Var det någon förälder runt t ex denna aggressiva kollega eller tvärtom? Rädslan och obehaget jag känner är situationsbaserad. Har också noterat att det är så lätt att vifta undan problemet med: "Bry dig inte han/hon är ju så...". Detta är den så kallade "öppna aggressiviteten", men så har du också den förtäckta. Jag upplever den som mer onskefull. Han /hon slänger ur sig pikar och olika påhopp - allt för att trycka till någon. Om jag ger igen går in i en försvarställning hamnar jag så klart ändå som boven i dramat. Det bästa i ett läge då vi möter dessa personer i verksamheten är att ta upp problematiken t ex på ett möte. Vad är proffsigt? Kan vi bete oss så här? Sätta upp regler och normer för oss som arbetar i verksamheten. Som anställd har jag varit med om otaliga situationer där jag kan attackerats av föräldrar och där ilskan tagit överhand. I dessa lägen bör vi ha en strategi för hur vi går till väga. I många fall glöms barnen bort och föräldrar och vi personal kan häva ur sig olika synpunkter när barn står vid sidan. Att alltid ta den upprörda föräldern åt sidan tror jag på. Jag anser att vi inte ska se situationen som ett privat påhopp. Förmodligen och många gånger så handlar det om att föräldern under lång tid irriterat sig på något och till slut kommer en explosion. Jag tror att bästa sättet är att försök att bemöta föräldern sakligt och ta till dig vad kritiken består av, var lyssnande och lugn. Jag tror absolut inte på att bemöta ilska med ilska. Jag tror också att det är viktigt att avsluta med att komma fram till en form av lösning.

"För varje minut du är arg förlorar du 60 sekunder glädje". ~ Ralph Waldo Emerson

/Agneta Svedjeland