En fråga som har engagerat mig ett tag nu, är huruvida luciatågen fortfarande går i våra förskolor eller om de som så många andra tåg är inställda, nedlagda eller ombildade . Jag vet att väldigt många förskolor i vårt land fortfarande håller denna tradition vid liv. Börjar att öva luciasångerna i början på dec.Berättar historien bakom tåget och vem hon var denna kvinna.Pepparkaksbak och bakning av lussekatter. Genomgång av kläder och vad alla vill och ska vara på lucia. Skriva inbjudningskort till föräldrar och andra anhöriga som barnen vill ska detaga. Pynta både ute och inne. Härligt tycker jag att man i kåren har förstått att lucia finns med i läroplanen numera, Dvs vi skall förmedla ett kulturarv och ta till vara traditioner så de överförs från en generation till nästa. Det står i vårt uppdrag.Inte rakt ut att vi måste fira lucia men kulturbärare räcker bra för mig. Så har vi så klar nejsäjare de som slutat att fira lucia pga barn blir rädda för publik, man ska inte tvinga barn , det tar för mycket tid i anspråk,exkluderande , skrämmande osv osv. Jag tror att många pedagoger bär en rädsla för att agera själva. Förmodligen också samma pedagoger som tycker möten sammankomster där man måsta tala inför många är svårt och svetten sipprar fram.Jag tror att förskolan överlag har mycket att vinna på att arbeta med retorik. dvs aktiviteter där barn från tidig ålder får lära sig lyssna ,tala.berätta ,det stärker barnen som individer och lär samtidigt ut vad samarbete innebär.Vi behöver modiga barn som lussar runt utan ångest.Utan ett kulturarv och utan traditioner hade min vardag både hemma och i förskolan sett väldigt annorlunda ut.Jag fick med mig en rik skatt från gröna och röda visboken, sagor och berättelser från min skattkammare 1-10. Att kunna texter melodier, sagor och berättelser har förgyllt vardagen för mig och jag har med glädje plockat fram delar ur min skattkista i olika projektarbeten samlingar och sångstunder. Barn älskar repriser .Alla vet att om du berättar ,läser , sjunger något som berör på ett eller annat sätt, kommer oftast orden "en gång till"från barnamun. Lucia blir en återkommande upplevelse från år till år.För varje år som går så växer man i självkänsla och till slut så står man där framför anhöriga och känner stolthet gemenskap ja en riktig good feeling känsla -och det blir bara bättre och bättre med åren -jag lovar.
x
Agneta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar