Det börjar nu mer och mer poppa upp inlägg i förskolegrupper och i media att många som arbetar inom förskolan känner att det känns fel. Det finns för lite tid för barnen att leka fritt, att få rörelsebehovet tillfredställt - att på egen hand med vuxen överblick få utforska sin vardag och sin närmiljö. Utbildning, undervisning och lärande står i fokus och styrs av lagar som många följer så klart till punkt och pricka. Vad som faller innanför dessa lagar och styrdokuments ramar rimmar definitivt inte med den kunskap och forskning som finns om förskolebarn. Kunskap om vilka behov våra små barn har. När är behoven som viktigast att bli tillgodosedda? Att bli tröstad, att få omvårdnad, att få höra sagor och sånger, att få hjälp när man behöver, att få ett vuxenknä att krypa upp i, att känna trygghet i gruppen både bland barn och vuxna. Något uttalat behov av undervisning eller utbildning finns inte i deras värld. Får barnen en harmonisk, trygg, spännande, rolig och fantasifull tid fylld av massor med kärlek och omsorg, roliga och spännande upptåg i förskolan så kommer inlärningen per automatik. Utvecklingen vi ser idag oroar..Barndomen försvann sakta men säkert.
Sviker vi barnen genom att inte ge dom en stabil grund att stå på kommer vi att med all sannolikhet såga av grenen vi sitter på. Tror att viktigheten kring yrket, dvs att begrepp som undervisning och utbildning har blivit viktigare än innehållet i förskolan. Att säga dagis är förnedrande tycker somliga för det finns ingen status i det. Vad som sedan förmedlas bakom kulisserna i det vi promt ska kalla förskola är mer oklart. Barn är barn - oavsett med alla de behov som måste få tillfredsställas oavsett om dom tillbringar sina dagar i förskolan eller ej. Grundläggande för våra förskolebarn är att dom får en trygg anknytning till trygga, roliga och fantasifulla vuxna och fri tillgång till lek och rörelse. Bra mat som gör att dom orkar med de, ibland långa dagar, det innebär för en del barn. Förskolan ska vara en plats där leken står i centrum både utomhus och inomhus.
Lite mer av Fröbels tankar skulle sitta fint. /Agneta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar