KRÄNKNINGAR

Det räcker inte med att rocka sockor en gång om året  .Arbetet med värdegrunden måste finnas med i vardagen , varje dag, varje minut . i varje kontakt vi har med varandra som individer.Att normalisera  eller acceptera beteenden som i mångt och mycket avviker från det etiska förhållningssätt som ska prägla hela versamheten i förskolan är helt förkastligt . Visst rocka sockor men rocka  varje dag , först då kan man nå resultat utifrån sitt arbete med värdegrundsfrågor .   Ett barn i förskoleåldern har inte så lätt att uttrycka i ord när de har blivivit utsatt för en kränkning eller när dom själva sagt eller gjort något som andra barn upplever som en kränkning.Detta är oftast tysta kränkningar som inte är uppenbara dvs det kan vara viskningar , avvisanden, puttar som inte uppmärksammas  Barnen upplever då något inom sig en obehagskänsla som kan stå för många olika känslouttryck , lessen, rädd. oduglig osv.Om barnen då försöker berätta vad som hänt blir det oftast en tolkning av vuxna som  då blir ägare av att avgöra om det är en kränkning eller inte. Detta är svårt att komma åt då det oftast sker utan en vuxens insyn. Det blir tydligare för vuxna att rycka in och stötta  barnen när dom ser och hör  det som sker , det kan handla om slag , bråk, elaka uttalanden uteslutning  tex. då blir det lättare att definiera orsak  och händelseförlopp och utifrån det förklara och  prata om barnens upplevelse av händelsen och barnens rätt till sin egen upplevelse . Små barn i förskolan behöver hjälp av närvarande lyhörda pedagoger som för deras talan Svårare är att komma åt fall som sorgligt nog är vanligare nämligen när barn blir kränkt av vuxna.Det är hög tid att gå till problemets kärna.Det är ju trots allt ett nedärvt beteende det barnen som kränker andra sysslar med.Vanligt skulle jag säga är vuxna som skriker, skäller ut barn , tar hårt i armen , håller i barn och talar om sanningar dvs fel som barnen gjort, sätter in barn i ett annat rum , kör ut barn som stör osv , listan kan göras lång. Som vi alla vet föds vi ovetande om vad en kränkning innebär både att bli kränkt och att kränka andra.Barnen tar efter och lär sig genom oss vuxna, det är vi vuxna som står som förebilder både i hemmen i förskolan  och skolan.I förskolan kan man ju tro att det handlar om att personal som kränker barn  befinner sig under stress överbelastning pga stora barngrupper , dokumetationen tar tiden personalbrist , vikarier.Kan också handla om att man som kollegor i arbetslaget inte reflekterar tillräckligt starkt över ev övertramp som kollegor gör gentemot barn.Olika faktorer alltså  som blir till ursäkter för ett förkastligt beteende som barnen snappar upp och använder sig av.Pedagoger som inte har kapacitet eller tillräcklig kunskap att bedömma barns behov av omsorg i förskolan  utsätter barn genom att utnyttja sin makt. Vuxna innehar makten dessvärre. Det är betydligt svårare för ett barn att bortse från de vuxnas makt än att ignorera ett barn som utövar makt.Jag har arbetat över 35 år i förskolan och vet att i grunden är det  värderingar och förhållningssätt  vad det handlar om. Rent krasst skulle jag kunna säga att del vuxna ska inte arbeta med barn . Vi måste bli bättre på att skilja agnarna från betet.När barn helt tydligt visar att han eller hon inte vill att en specifik pedagog ska byta tex blöja på barnet så ska detta respekteras . Likaså att barn har rätt att välja pedagoger som dom själva känner sig trygga med. Barn känner sig trygga när dom känner en öppen tillåtande  atmosfär.En förskola som baseras på ett strikt regelsystem har inte så högt i tak  om man så säger..Det kan lätt bli fel då om man är liten.

Agneta