En filosofi som blivit en trend i svenska förskolor är Reggio inspirerade förskolor. Undrar varför och vad det är som gör denna filosofi till ett sådant allmänt vedertaget arbetssätt. Hela kommuner arbetar i alla sina kommunala förskolor efter metoden. Vad är det som säger att denna filosofi är en garanti för en bra beprövad arbetsmetod.Oftast är det förskolans ledning som beslutar att övergå till RE.Förankringen och kunskaperna om denna filosofi ligger inte så ofta hos resten av arbetstagarna inom aktuell förskola. Ett arbetsätt som jag tror ingen hade kunnat föreställa sig hur det skulle fungera i praktiken. En metod som du som kanske inte är så insatt i utan bara godtar. Vi vet vad vår svenska förskolepedagogik går ut på och vi arbetar utifrån en läroplan som är skriven utifrån beprövade metoder. En pedagogik som bygger på både lärande och till stor del på omsorgsbiten. Omsorgsbiten som är ett måste i förskolan, och med all rätt tar den stor plats i vardagen. Den biten är inte första prioritet inom reggio förskolor. Är du en pedagog som vill arbeta nära barnen i och under hela deras utveckling ska du nog inte välja RE förskola då väldigt mycket tid läggs på dokumentation. Du blir en förskollärare som hamnar mer bakom kameran och dataskärmen än i barngruppen.Nu när jag skriver kan jag berätta att jag själv varit i Reggio Emilia under en veckas besök arrangerat av REinstitutet och jag såg en del där nere som jag senare kommer att referera kring.Jag vet att många med mig blir väldigt inspirerad av deras miljö men insåg ganska snabbt att färgat glas speglar tyll stenar grenar per automatik inte betyder en pedagogik som gynnar barnen.Att kunna lyssna och vara närvarande , att kunna besvara barns frågor och funderingar är inte prioritet inom re filosofin. Ledare inom kummunen skolverket rektorer ni måste ta ert ansvar detta är fel. Galet är också tex storarbetslag med stora barngrupper som sedan går från och till olika stationer eller små barn i stora gemensamma matsalar.Eftersom omsorgsdelen inte ses som viktig så blir heller inte den viktiga anknytning nr 1.Hela konceptet går ut på att observera och dokumentera. För vem? Ja inte har det med att se och följa barnens mående och utveckling att göra.Dokumentationen är tillsammans med den estetiskt tilltalande miljön ådran i verksamheten.. Att visa utåt vad man gör. Vägen dit vet ingen om.Reggio fungerade på följande vis då jag var på besök.Det vi fick se var hur pedagogerna och ateljeristan arbetade under ca 2 timmar på fm med ca 1-5 barn per aktivitet.En morgonen när vi kom fick vi se ett klassrum. På varje bänk var det en bricka med löv grenar och kottar estetiskt upplagt på varje bricka . Väl förberett men utan barns delaktighet och inflytande.Detta var förberett och barnen som kom skulle göra naturtavlor.Denna aktivitet var en ikke dokumenterad aktivitet och leddes utav assistenter.Samma kvinnor som hade hand om matsituationen av på klädning samt en kort utevistelse. Nämnas bör att dessa kvinnor inte var utbildade pedagoger.I dessa aktiviteter fick vi inte deltaga. Jag bevittnade en del styrda aktiviteter då jag var på studiebesök.Ateljeristan jobbade med några barn 4-5 åringar . Ska nämna att hela stadens förskolor arbetade med samma tema under den perioden då jag var där. Kedjor, att sammanlänka sätta ihop osv.5 barn en pedagog och ateljeristan. Färdigritade banor som slingrade sig runt varandra under över osv.Dessa skulle färgläggas med vattenfärger.Tre färger fans att välja mellan. Så fort barnen började att måla började kameran knäppa hej vilt.En pojke fick lämna rummet då han kom utanför lijerna ett par gånger, väldigt styrt så långT vi hann vara med.En flicka satt ensam vid ett bord med lerremsor som var färdiguppskurna och hon skulle försöka få till en kedja a remsor, Knäpp knäpp kameran blixtrade hela tiden , så lossnade länken mellan två kedjor och hon fick börja om .Efter många försök och säkert 50 bilder hade hon lyckats få till en lerlänk. När jag skriver detta kan jag inte fatta hur vi kunde stå och se på? Fråga undra? Ja , det var sånt som kom upp på stormötena på kvällarna och ursäkta att jag säger det men det kändes som ett väckelsemöte. Kritik var inte populärt det kan jag säga.Bilden med flickan och hennes väg till lerkedjan kanske hamnade in någon brochyr som beskriver de hundra språken , vad vet jag.
Agneta
Agneta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar