Vad anser jag är acceptabelt vad gäller vår roll som uppfostrare i förskolan? Uppfostrare...ska vi vara det? Eller ska vi vara vägledare? Pedagog betyder: att gå före och att vägleda så jag tror jag väljer vägleda. Har läst många insändare där det framförs klagomål från föräldrarhåll där föräldrar sett och även hört att barn har utsatts för olika typer av bestraffningar i förskolan. Det är allt ifrån skamvrå till armdragningar, knuffning, utskällningar samt andra typer av kränkningar från pedagoger. Visst är det så att barn kan vara vilda, bråkiga, svara emot eller vara bångstyriga och sätt som vi försöker att bemästra och få bukt med inom förskolan. Som pedagog ska man gå in i konflikter och bråk för att avvärja beteendet, men klarar man inte av ett barn i förskoleåldern utan att använda mycket kraft och våld, så är man nog på fel arbetsplats. Jag har själv sett sådana här situationer. Olika personal och olika barn tycker om varandra olika mycket. En del relationer barn/personal är inte alltid ok. På något sätt dras ofta denne vuxne just till det barnet som personen ifråga blir provocerat av. Ja, så är det faktiskt. Barn har olika behov och olika behov kräver olika bemötanden och lösningar. Olika barn har olika känslor för olika vuxna.Det kan vara innerlig kärlek, rädsla, tillit eller/och trygghet. Vi borde för barnens skull inte gå in i olika konfliktsituationer om vi inte känner att vi har de resurser som krävs i sammanhanget. Barn som triggar dig som vuxen? Du hettar till? Du känner ilska? Du blir stressad? Du blir högljudd? Be om hjälp. Varför är vi så lite ödmjuka i dessa lägen? "Vi ska minsann"...eftersom vi har påbörjat en situation och ska klara det och kommer någon person utifrån som upplever att situationen inte är ok för barnet och blandar sig i... ja, då uppstår en konkurrens-situation. Barnets bästa i fokus? Inte i alla situationer. Alla barn i förskolan är inte en enda flock, dom är små individer och bara för vi kallas pedagoger är inte vi som grupp, en flock som tänker, känner och handlar lika. Alla har vi ett eget bagage i vår ryggsäck. Att konkurrera om huruvida vi klarar av ett barn i olika situationer till att konkurrera om barnens gunst är så katastrofalt för våra barn. Oj, vad jag tänkt på detta under mina år i förskolan. Vad är det som gör att så många pedagoger i personalgrupper blundar för förkastliga bemötanden mot barn? Varför ifrågasätter vi inte varandra mer? Feghet är lika med svek.
"Den som inte kan vara ett gott föredöme kan ju alltid vara ett varnande exempel."
Chaterine Aird
/Agneta Svedjeland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar