BERÖM

Att prestera för sin egen skull, av fri vilja för att det roar mig - eller det finns ett behov av att utföra något. Det är en sak. Att prestera för att bli uppmärksammad och bli sedd av någon annan är en annan sak. När jag presterar något för min egen skull kan jag få lov att vara stolt och glad och kanske till och med nöjd after det jag utfört. Jag kanske till och med lärde mig något nytt? Och det räcker så. Så har du dessa personer som kommenterar det du gjort; t ex "...- Åh, vad du är duktig.". Ordet: "Duktig" är en klyscha vi slänger ur oss titt som tätt. Jag tar inte det "berömmet" på allvar, eftersom om det blir för många duktig hit och dit, så rinner det av en väldigt snabbt - eller vad värre är, att uttrycket manar till: Prestera mer. När det gäller barn så tror jag eller är snarare övertygad om att uttrycket: "...-Åh vad duktigt", "...Vad duktig du var nu" o.s.v, skapar just ett berömmelsebehov hos barnen. Att stadigt och alltid berömma barnen kan ge den effekten, dvs att barnen alltid vill bli värderade. Att bekräfta barnen är en helt annan sak. Jag hörde ofta barn som ropade på olika personal i förskolan: "...-Titta på mig", "...-Vill du se vad jag kan?" o.s.v. De flesta gångerna blev svaren: "...- Åh vad duktigt...vad du kan!...vilken fiiiiiiiiiin teckning...". Från barnen är "...-Titta titta!" ett rop på att bli bekräftad och att bli sedd - inte någon önskan av att bli berömd. Det kan räcka med att svara: "...Ja, jag ser dig...har du roligt?". När vi stup i kvarten säger ord som t ex: fint eller duktigt om vad barn ritar eller målar på ett papper, finns risken att de andra barnen drar slutsatsen att: han/hon gör fint och jag gör fult. Kan man säga så här istället: "...-Hur tänkte du när du valde dessa färgerna"?. Då får vi en dialog och barnet blir uppmärksammat. Vi måste arbeta medvetet med våra förskolebarn att försöka öka deras självkänsla och uppmärksamma barnen i alla rutinsituationer i förskolan. T ex: Ett barn tar på sig alla kläder själv och en förvånad,  glad personal uppmärksammar händelsen: "...-Vad ser jag här...nu behöver du inte vänta på att någon ska hjälpa dig!"
 eller: "...-Det där har du övat på länge".

Vi har många möjligheter att bekräfta barnen i förskolan. En bra sak som jag vet att jag använde mig av var att t ex säga: "...-Det där låter spännande, kan jag få höra mer"? eller: "...-Det där ser roligt ut?" Snart är dom i skolan där barnen bedöms med betyg långt ner i årskurserna. Barn idag utsätts för att värderas och delas in i grupper utifrån bra /dålig prestation. Titta bara inom många idrotter. Tänk när berömmet inte kommer längre? Vad händer med självbilden då?

Jag förfasar mig över dessa "klyschberöm", t ex på facebook: "Fina du"-trenden. Om "fina du"- folket också är personal i förskolan eller själva är föräldrar så överförs dessa uttryck till våra barn och snart hör vi "Fina du" i våra barngrupper.
"En människa kan aldrig någonsin vara tillfreds utan sitt eget gillande" Mark Twain

/Agneta Svedjeland