FÖR MÅNGA

Så var det tid igen för julkalendrarna att ta plats framme vid affärskassorna. Under mina år i förskolan hade vi olika sorters kalendrar som kunde variera; från lucköppning - till de som tillkom de senaste åren jag arbetade, nämligen: paketkalendrar. Kalendern var en julgran i filttyg med 24 julstrumpor. Vi skrev lappar med barnens namn för de olika datumen och för varje dag fick något barn hämta något i sin strumpa. Eftersom vi hade åldersblandade grupper förstod inte de yngsta barnen turtagning. Resultatet blev skrik och gråt när en liten upptäckte att ett annat barn fått hämta i strumpan. Vad hade vi i strumporna då? Ja, detta var innan sockerdebatten i förskolan och då kunde det t ex vara ett litet russinpaket. Det kunde vara pepparkakor. Jag började så smått fundera över dessa kalendrar. Barnen kom till förskolan och berättade att hemma hade dom 5-10 kalendrar, inklusive tv-kalendern. Nästan alla barn hade chokladkalendrar. Är inte detta att gå till överdrift?, tänkte jag i mitt stilla sinne. Är inte detta att göra barnen en otjänst? Med ens tänkte jag att om utbudet i hemmen är så stort vad gäller kalendrar, vad är då syftet med att vi i förskolan skulle upprepa momentet? Jag och min syster delade när vi var små på en kalender och öppnade en lucka varannan dag. Jag kan än idag komma ihåg vissa bilder bakom luckorna. Jag tror inte att barn idag bryr sig så mycket om bilden på kalendern utan är ute efter vad dom ska få. En liten julklapp varje dag fram till julafton. Jag fattade ett beslut på den avdelningen jag arbetade på. Istället för att få så kan dom få ge, tänkte jag. Jag hade sett något liknade på nätet och tänkte prova. Vi ritade upp en stor tomte på spännpapper och där skägget skulle sitta ritade vi 24 små cirklar och numrerade dem. På samlingen, första dagen som vi presenterade tomten, berättade jag en historia om denna tomte som var så ledsen för hans skägg hade försvunnit och hur skulle han nu göra? Vi måste hjälpa tomten, eller hur? Tillsammans kom vi fram till att bomullstussar skulle bli bra. "...Titta! det står siffror i cirklarna", säger jag och så räknar vi tillsammans alla siffrorna. När alla cirklarna är fyllda med bomull...då är det julafton Om vi hjälps åt med en cirkel varje samling fram till jul så kommer tomten att ha sitt fina skägg och han kan bege sig till alla snälla barn med sin tomtesäck. Det blev väldigt lyckat och barnen var väldigt entusiastiska.

/Agneta Svedjeland

Ett julklappsrim.
"Vill du en minifigur av paketets givare vara? Ta på dig denna då bara!"

Julklappstips: Noveller för Världens Barn säljs till förmån för Radiohjälpens insamling Världens Barn. I år bidrar älskade författare med härliga läsupplevelser för vuxna. Med varje bok följer en cd i Mp3-format, där ledande svenska skådespelare och författare läser novellerna. Beställ och ge bort. Samtidigt stöder du Världens Barn!