KONTAKT

Barn i förskolan har självklart bättre kontakt med några vuxna än med andra vuxna. Jag som vuxen har så klart bättre kontakt med en del barn och med vissa barn sämre kontakt. Jag läste om en undersökning som gjordes i en Norsk förskola. Föreståndarinnan hade uppmärksammat och funderat kring "favoritbarn". Hon uppmanade alla anställda att vara totalt ärliga i sina svar. Uppgiften var att fästa ett hjärta vid barnets namn. Storleken på hjärtat skulle påvisa hur omtyckt barnet var. Barnet som dom tyckte ganska bra om skulle få ett litet hjärta, barnet som dom tyckte väldigt mycket om skulle få ett stort hjärta. Barnet dom inte alls tyckte om skulle inte få något hjärta. Personalen genomförde testet och resultatet blev omskakande. Två barn hade inte fått något hjärta alls. Inte ens ett litet. Ingen vuxen kände något för dessa två barn. Visst är det väl så att vi har olika band till olika barn, men detta får aldrig gå ut över de andra barnen. Jag vet att vi gjorde liknande test huruvida ett barn var innanför eller utanför i barngruppen. Samtalade b la kring kärnbarn. Jag tror att numera, ännu mer än någonsin, behövs bra metoder för att spåra upp hur verkligheten ser ut. Finns det barn som alltid är de barn som alla vuxna skäller på? Finns det barn som t ex inte har speciell anknytning till någon vuxen? Det är ju vi vuxna som har ansvaret. Det är inte barnets ansvar att se till att få ta del av kakan. Jag tror att idag, då fler och fler förskolor har börjat med snabba inskolningar, så blir det sämre - ja, till och med dåligt för barnen vad gäller anknytningen till de vuxna. Utan eller dålig anknytning ger otrygga barn. Kari Pape är en norsk förskollärare som givit ut en del böcker och b la har hon arbetat fram en metod som vi i våra barngrupper kan arbeta med konkret.

Papes fargeskjema: Metoden är att sätta färger på barnen. Rött för hjärtebarnen. Svart för dom som driver dig till vansinne. Grönt för god kontakt och blått för de osynliga barnen. En bra metod låter det som i mina öron. Vi talar i personalgrupperna ofta om utåtagerande, inneslutna och medgörliga barn, men jag tror att vi ska börja att titta på oss själva vårt synsett helt enkelt. Alla barn har rätt att bli hjälpta på vägen. Tänk att upptäcka att ett eller fler barn inte har anknytning till någon vuxen Ve och fasa! eller hur?

En av mina favoritsagor är "Lille prinsen" av Antoine de Saint-Exupéry. Här är ett citat ur boken som Lille prinsen har med räven:

"...- Adjö, sa räven. Nu ska du få höra min hemlighet. Den är mycket enkel: det är bara med hjärtat man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen..."

"...- Det viktigaste är osynligt för ögonen..", upprepade Lille prinsen för att inpränta det.


/Agneta Svedjeland