En gråkall isande dimmig dag som gjord för en inspelning av en deckare med lik och mord och allt som hör till en spännade deckare. Det är trettondagsafton och vi vandrar över bron som leder in till staden. Min dotter och jag har ett s.k "röjarprojekt" så vi är fullt upptagna med städning hela förmiddagen. Efter ca 5 timmar av knog har vi fått nog och beger oss hemåt igen. Jag står precis och lagar mat då det knackar på dörren. Vilken glädje jag känner då barnbarnet kommer instormandes. "...- Hej farmor, jag har varit i skogen med pappa". Hela han strålar av lycka. "...- Det luktar lite eld om dig", säger jag. "...- Ja, vi har eldat brasa i skogen", säger han och fortsätter. "...- Vi grillade korv i skogen och åt korv i skogen". Jag tänker: Vilket härligt sätt att umgås med sitt barn en trettondagsafton. Utan en sådan far hade äventyret varit omöjligt.
Utan Puh skulle äventyret vara en omöjlighet, sa Kanin högtidligt.... Omöjligt utan mig! En sådan björn är jag! sa Puh stolt för sig själv.
/Agneta Svedjeland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar