måndag 13 januari 2014

SAKER


Jag fick för någon månad sedan ett mail från en tidigare anställd där han påminde mig om vissa saker som jag stod för och som han aldrig glömmer. Jag var väl en "kärringen mot strömmen" och för mig var allt möjligt. Under att antal år i förskolan fick jag, efter noga överväganden, tanken om att ta bort leksakerna. Jag menar nu det vi i vardagligt tal benämner som leksaker. D.v.s saker tillverkade för barns lek. Jag hade studerat barnen i förskolan under en längre period och kunde konstatera att det som egentligen inte var "riktiga" "leksaker" var de saker barnen var mest intresserade av. Jag konstaterade följande; en sak blir till en leksak när barnet leker med saken - dvs om barnet leker med pinnar, löv, naturmatrial i skogen så blir allt barnet leker med en leksak. Barn behöver många saker att leka med, men dom behöver egentligen inte "leksaker".

Jag fick  med mig dåvarande personal och grundtanken var att vi skulle ta detta på allvar: att vara ett komplement till hemmen.Vi skulle alltså tillföra allt som barnen inte gjorde eller ägde hemma. Efter långa analyser och många prat tillsammans kom vi fram till att vi ville få in mer kreativitet i förskolan. Grunden skulle läggas vid skapande; musik, teater. Vi hade också den tanken att vi ville bygga verksamheten utifrån tanken: återbruk, skapa i leken det du behöver. Endast "riktiga" saker så som gamla skor, hattar och olika roliga klädesplagg för inspiration i lekar, sparade vi. Köksredskap, kaffepannor, kastruller och allt som det ser ut på riktigt hade vi införskaffat. Bort åkte allt lekmatrial som vi kallade "sysselsättningsmatrial"; lego duplo bilar och småleksaker. Vi blev riktiga samlare under ca 10 års tid. Vi samlade på allt; tyger, garner knappar, kartonger, burkar, flaskor... ja, allt i stort sett. Allt tillverkades - från instrument, käpphästar till roliga kläder. Hela förskolan var som en levande verkstad. Samspelet mellan barn-barn och mellan barn- vuxen var helt otroligt. Fantasin flödade. Vi gjorde allt tillsammans. Projekten avlöste varandra och alltid var det något utöver det vanliga som hände. Impulsivt kunde t ex två fröknar helt plötsligt sitta uppe på en hylla och spela upp något stycke teater eller varför inte en liten opera på eftermiddagen.

För att kunna arbeta kvar i samma tänk behöver eldsjälarna stöttande kollegor som för arbetet framåt. Efter ett antal år försvann många ur personalgruppen som stått upp för detta sätt att arbeta och för varje ny kollega som började i förskolan förändrades också tankarna. Det kom in mer och mer färdiga leksaker och verksamheten var inte längre den samma.

Barnbarnets egna uppfinning: en snurr-maskin.














”Vissa människor ser saker som de är, och säger, ‘Varför?’ Jag drömmer om saker som aldrig funnits och säger, ‘Varför inte?’” – George Bernard Shaw 

/Agneta
  

1 kommentar:

  1. Kan meddela att han sitter med en uppdaterad version.

    SvaraRadera