NEJ TACK

Det heter så storslaget att barn ska ha inflytande i förskolan. Samtidigt slår vi fast vikten av dokumantation. Hur mycket och hur ofta lyssnar vi till barnen - vad dom vill? Det är ju faktiskt deras liv som broderas ut. Vad dom tänker gör utvecklas förstår o.s.v. Våra barn i dag förföljs av otaliga paparazzis som smyger runt och filmar och fotar allt barnen gör. Föräldrar vill inte gå miste av ett endaste ögonblick av barnens liv så det fotas och filmas hej vilt både hemma och i förskolan. I förskolan har dokumentationen blivit viktigare än samvaron med barnen. Barn bör ha rätt till en privat sfär, där dom kan koppla av och bara få vara. Dokumentationen har enlig mig blivit allt för viktig och okritisk.

I en bok som Skolverket har gett ut fångar man problematiken som kan uppstå när pedagogerna måste dokumentera barnens agerande under verksamhetens gång: "Forskarna beskriver hur en tvåårig pojke får en uppgift som han förväntas utföra. Läraren  intention är att dokumentera hur barnet löser uppgiften. Då pojken inte tycks förstå vad han ska göra och vänder sig till pedagogen för att pröva om han gör rätt, blir svaret knapphändigt. I stället är den vuxna upptagen med att dokumentera pojkens agerande. Pojken blir uppgiven och avslutar projektet." 

LÄROPLANENS KRAV PÅ DOKUMENTATION HANLAR OM LÄRANDE OCH UTVECKLING INTE OM HUR BARNEN MÅR. Detta är så tragiskt då trivsel och glädje borde vara viktigast. Men jag förtår att det inte väger lika tungt att en pedagog berättar för en förälder eller kollega att idag har jag varit tillgänglig, tröstat, lyssnat och lekt hela dagen. Nej, det duger inte eftersom detta inte syns. Genom att tydliggöra med ord och bild påvisar man att här händer det saker. När du dokumenterar visar du dina KOLLEGOR OCH FÖRÄLDRAR ATT DU GÖR NÅGOT VIKTIGT. Tänk tanken om det var du som vuxen som hela dagarna blev granskad, citerad, filmad, fotad och när kvällen kommer så sitter det bilder och kommentarer på dig och om dig på väggen, kommenterade osv.

Det vi skriver i skrivandets stund kan vara massor av feltolkningar barnet kanske tänkte helt annorlunda. När jag tar upp barns medverkan i förskolan menar jag bara frågar vi barnen om dom vill bli fotad, filmad citerade annorlunda. Om barnet blev tillfrågat och själv fick styra vad som skulle skrivas så är jag inte så säker på att dokumentationen skulle överleva. Jag har själv dokumenterat utan att först fråga barnen, men det är aldrig försent att lära gamla hundar sitta. Jag har ett barnbarn med väldigt stark integritet. Han sa ofta nej då jag ville fota honom och detta resulterade i att jag numer frågar:  Får jag fota dig nu? HAN SVARAR OFTA "NEJ TACK" och så får det då bli. Jag tror att barn idag är överexploaterade dom vill inte bli avbrutna helt enkelt,

/ Agneta