UTOPI

Jag är hundra procent säker på att de sååå viktiga  nära relationerna mellan barn och vuxna försvinner i storarbetslagen. Att fler vuxna och därmed fler barn i en grupp ska vara bra  det köper inte jag.Jag är för ett spontant arbetssätt där man i mångt och mycket kan arbeta utifrån stundens ingivelse. Så fort det fattas personal , må vara sjukdom vab mm, så fallerar  helt enkelt den så strukturerade organisationen. För att ett storarbetslag ska kunna fungera krävs det att all personal är närvarande annars rasar systemet att dela in barnen i mindre grupper under dagen. Vilka drabbas mest ? Ja barnen så klart då dom vistas i grupper upp till 40 barn stressigt och oroväckande då jag av egen erfarenhet vet att det alltid fattas personal . Stressad personal som har höga krav på sig  där lärandet står i centrum.I en sådan verksamhet blir rutiner väldigt viktiga och med det försvinner spontaniteten och hur blir det med barnens inflytande  barns möjligheter till anknytning tillit . Eftersom situationen ser ut som den gör  dvs personal vabbar är sjuka så är dessa storarbetslag ett stort misstag.En utopi som inte kan uppnås utan att barnen drabbas. Vi har rekommendationer från skolverket att barngrupperna ska vara mindre än idag. Detta till trots Experimenterar många förskolor  med dessa storgrupper. Har vi rätt att Experimentera med barn då forskning visar på att det inte är bra för barnen. Jag vill att skolverket eller regering gör rekommendationerna till tvång  en rekommendation är ingen verklighet.Förskollärare är idag ett bristyrke och värre kommer det bli om inte barngrupperna blir mindre Enligt lärarförbundet är de stora barngrupperna det största problemet och  det är viktigt att vi lyssnar på dom sliter förmodligen som djur för barnens skull men det räcker inte , både barn och personal tar enormt med stryk i dagens storarbetslag. Personal slutar , nya börjar och  slutar och  till slut blir det svängdörrar som råder.   (1-3 år: 6-12 barn ; 4-5 år: 9-15 barn).är rekommendationerna och det gör skillnad .Jag tror att de barn som vistas i dessa gigantiska grupper i alla fall  lär sig en sak i den lärande förskolan ." DET ÄR INGEN SOM HAR TID ATT SE MIG OCH MINA BEHOV " SORGLIG UTVECKLING MEN SANN..

”Sann kärlek är inte känd för vad den ber om, utan för vad den ger.”
–Jacinto Benavente (1866-1954. Spansk dramatiker–

Agneta