Efter att jag har gjort ett uppehåll i bloggandet har skrivklådan kommit över mig igen. Att jag inte skrivit om barn under en längre tid, innebär inte att jag inte följt med i förskolans värld, dvs läst och följt med i nya reformer, riktlinjer samt läst ny pedagogisk forskning angående våra förskolebarn. Både spännande och skrämmande läsning. Har med tidens gång och nya läroplaner skolagar osv blivit mer och mer övertygad om att barn i åldrarna 1-3 år inte hör hemma i förskolan. Jag har blivit mer och mer övertygad om att ingen pedagog är viktigare för barnen än barnens föräldrar. Efter 35 år i yrket skriver jag faktiskt ner denna mening och är helt på det klara med att många tycker att det låter helt galet men jag tänker på vad som är viktigast för våra minsta. Anknytning till vuxna kan väl aldrig bli naturligare än att knyta an till sina föräldrar i en lugn kärleksfull miljö, utan stress och konkurrens.
Idag kan en småbarngrupp uppgå till fler än 16 barn. När man idag enligt skollagen fört in begreppet undervisning i förskolan samt talar om lärandemiljöer hit och dit så blir konsekvensen att fler och fler föräldrar drar sig från att utesluta förskolan under de första åren av barnens liv, dom kan ju missa något, komma efter i utvecklingen osv. I Sverige har vi inte obligatorisk förskola som alla vet. Föräldrar är alltså fria ända fram till förskoleklass på sig att vara med sina barn så mycket dom bara önskar. Jag tror mig veta att många önskar över allt annat att vara mer med sina barn, men att ekonomin gör att föräldrarna är tvungna att arbeta. Många barn - även barn i småbarnsgrupper har längre arbetsdagar än sina föräldrar. Resultaten av vad de minsta förlorar på avsaknad av trygghet, närhet tillit, kärlek, tröst från sina föräldrar kan aldrig ersättas.
Föräldrar måste börja lita på sig själva som de är, nämligen proffs på sina egna barn. Det finns såklart föräldrar som bemästrar sin föräldrarroll bättre och sämre än andra föräldrar, men glöm då inte att det finns förskollärare som trots sin pedagogutbildning bemästrar sitt uppdrag bättre och sämre än andra pedagoger. Småbarnsföräldrar måste ta tillbaka sina barn och tro på att dom duger, ni behöver inte undervisa era småttingar i vad Coronaviruset är för något. Kom igen! Lek, njut, kramas, skratta - var en del i ditt barns utveckling. Så länge som ingen politiker inser allvaret i att förskolor idag idkar inskolning av våra förskolebarn med den så kallade föräldraraktiva inskolningen som pågår i tre dagar kontra den som många fortfarande använder sig av dvs 14 dagars inskolning så lär ju inte anknytningen förbättras för våra små.
Ingen forskning finns på huruvida anknytning och stressnivåer påverkas av denna förkortade variant, men den dagen forskning kommer så har många många barn varit utsatta för detta spektakulära försök i våra förskolor. Många förskolor väljer, trots utebliven forskning samt uteblivna direktiv från skolverket, att genomföra den här typen av inskolning. Varför? Barnen och föräldrarna har än en gång blivit förlorare.
Politiker måste inse att det behövs resurser till småbarnsföräldrarna. Låt alla föräldrar få rätten till 3 års föräldrarledighet att dela på. Eftersom de flesta barn på småbarnsavdelningarna ofta blir sjuka så skulle pengar som nu går till vab ej behöva betalas ut då föräldrar är hemma mot föräldrarförsäkring. Har hört så mycket om "pengar i ladorna" - använd dom till något vettigt. Förskola endast för 4-5 åringar. Idag fattas det väldigt många förskollärare i våra förskolor. Många är utbrända, byter yrkesbana osv pågrund av bl a för stora barngrupper. Läs förskoleupproret. Eftersom det är legetimerade förskollärare som ska stå för undervisningen i förskolan så skulle dom förmodligen räcka till och må bättre om vi endast hade barn 4-5 år i våra förskolor.
Utvidga öppen förskola så föräldrar som är hemma med sina barn lär känna fler hemmavarande föräldrar i sitt bostadsområde. När sedan barnen börjar i förskolan känner dom redan till varandra från öppna förskolan. Det skulle med andra ord inte finnas några tomma bostadsområden tomt på barn, inga tomma lekplatser och bostadsområdena skulle återigen intas av invånarna som bor där dvs ett levande bostadsområde med skrattande, lekande små barn.
(Det jag nämde om Corona är fakta. Läste ett upprop på hjälp då denna person som arbetade med yngre barn ställde en fråga ut i etern hur hon skulle ta upp Corona med barnen. Hon arbetade i en småbarnsgrupp. Jag vet inte - skratta eller gråta?. Det är frågan.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar