BARNVAGNEN

Efter ett besök på en bank nyligen blev jag ännu mer övertygad om att framåtvända barnvagnar är en total katastrof. Vad är det då som är så galet med dessa vagnar ur min synvinkel sett? Jo barn - förälder missar möjligheten till kommunikation med varandra, dom förlorar ögonkontakten med varandra, barnen utsätts för överstimuli, barnen utsätts för olika synintryck som kan framkalla rädslor (som föräldern inte ser) t ex en stor hund, barnen känner sig utlämnade, övergivna då dom ej kan se föräldern. Om både förälder och barn ser hunden tillsammans kan man berätta, titta, peka, sätta ord på, anknyta till en upplevelse ett synintryck. Föräldern har också sämre kontroll på barnets välbefinnande. Ja...nu till vad som hände. Ett litet barn halvligger i en vagn. Mamman står vid kassan och samtalar med kassörskan. Vagnen är vänd från mamman mot mitt håll där jag står och väntar. Barnet har en russin-ask i handen. Jag iakttar att barnet börjar bita på kartongen och att barnet har kartongpapper i munnen. Jag går fram till mamman i kassan och påpekar att barnet äter kartong. "...- Oj då!", säger mamman vänder sig fram och plockar ur papperet ur munnen på barnet och fortsätter sedan sitt ärende.

Jag såg en gång en joggande pappa. Vilken hisnande färd fick inte detta lilla barn vara med om. Pappan joggar och skjuter iväg vagnen framför sig springer ikapp vagnen skjuter iväg springer ikapp. Jag möter detta framåtvända barns livrädda ansiktsuttryck hisnade rädd med uppspärrade ögon. Kunde inte låta bli att ge en kommentar då jag passerade pappan. Inte så populärt men i bland kan jag inte vara tyst. Betänk att små barn har inte utvecklat sin objektpermanens förrän vid ca 2 års ålder; dvs förmågan att förstå att objektet finns kvar även om jag just nu inte kan se det. Från det ena till det andra var tog dom fina barnvagnarna vägen? Nu ser alla vagnar ut som rymdfarkoster enligt min mening.

/Agneta Svedjeland