Har vi svenskar förkärlek för elaka lappar? Vi tycker till; ibland anonymt och ibland undertecknat. Saker vi irriterar oss på t ex på jobbet, som kan vara allt från toapapper till olåsta dörrar. Ofta används stora, arga bokstäver med stora, tydliga utropstecken. Anonyma lappar fyller ju ingen funktion då det handlar om envägskommunikation. Men varför lappar? Är lapparna till för att påminna om regler som någon brutit mot eller en uppmaning "tänk på...?". Det luktar lite polisvarning. Kan det kanske bero på att dessa personer som skriver dessa arglappar har ett stort kontrollbehov? Vissa beteenden från andra passar helt enkelt inte in i deras uppfattning om hur saker och ting ska vara. Jag tror att dessa kontrollerande personer drivs av att till varje pris hävda sin rätt. Det kan också finnas en del av mindervärdighetskomplex i det hela. Personer som kanske har svårt att uttrycka sig verbalt eller har svårt att argumentera för sin sak väljer möjligen arglappsvägen. Det kan också handla om okänsliga personer som inte kan läsa av och enbart styrs av sin egen impuls och sina egna behov av att minsann rätta till problemet t ex: "just nu är jag förbannad...dörren står olåst...". Okänsligheten kan också bidra till att de personer som drabbas av dessa arglappar kan uppleva skrivaren som hänsynslös och aggresiv och tar egentligen inte till sig själva budskapet, utan fastnar i undertonerna. Varför inte prata om eventuella problem?
Citat av Nalle Puh
"När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man ibland att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är helt annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på".
/Agneta Svedjeland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar