Jag kan tycka synd om dagens småbarn. Dom övervakas dygnet runt. Farligheter kan hota runt hörnet. Fick barn förr leka mer fritt än barn idag? Jesper Juul menar det. Astrid Lindgren har sagt om sin barndom "Två ting hade vi som gjorde vår barndom till det den var – trygghet och frihet". Uttrycket "fri lek" fanns inte på min tid. Vi lekte fritt och så var det bara. Idag heter det "fria leken", men hur fri är den? Jag tänker på min egen uppväxt och slås av samma tanke: det handlade mycket om den berusande känslan av frihet. I den känslan ingick alla sinnen. Skogens dofter, sus från träden, ögonfröjder som jag burit med mig hela livet. Jag kände mig aldrig övervakad eller avbruten i min lek. Jag lärde mig av erfarenheter och av större barn. Jag kände mig aldrig rädd för eventuella faror. Jag visste tidigt att brännässlor brändes för att jag hade bränt mig. Visserligen många sårskorpor på knäna men jag blev härdad. Att lära sig cykla på en damsykel, bara för man vill, var inget problem. Jag minns utelek i norrlandskyla. Vi lekte så vi svettades och vi kunde till och med ta av vantarna i kylan. Det var en annan barnvärld utan hjälp-pinnar, stödhjul gps eller mobiltelefoner. Visst finns det risker nu som då och dom riskerna ska vi så klart minimera, men vi måste släppa ganska mycket på tyglarna. Inom förskolans inhägnnad blir det ibland för små utmaningar. Barn behöver utmaningar. Barn behöver äventyr - helst varje dag. Det är en naturlig strävan hos alla barn att utmana nya situationer. Barn måste få lov att prova lite, det som i vuxnas ögon ses som farligheter. Spännande händelser som att ta sig upp på t ex ett lekstugetak och därmed känna sig som herre på täppan. Den känslan unnar jag alla barn. Ett barn högt upp i ett äppelträd kan ju se skrämmande ut, men det som den vuxne som kommer in på förskolegården inte vet är hur processen hos detta barn gått till. Övning ger färdighet och steg för steg har detta barn kommit närmare sitt mål: nämligen den där grenen dit andra femåringar har klarat av att komma upp till. Barnet har under sin "trädklättraresa" blivit uppmuntrad av pedagoger och sina kamrater att nå dessa höjder. Barnet har också tagit till sig förutsättningarna under resans gång mot målet: "har jag väl tagit mig upp själv ska jag också klara av att ta mig ner själv". Jag nämde härdad. Just det. Idag är våra barn för lite härdade. Dom får inte bli kalla och inte för varma, inte sjuka, inte hungriga, inte bli indragna i konflikter. Vi ojar och blåser över minsta lilla osynliga repa och orsakades denna osynliga repa av en buske, sågar vi förmodligen ner busken. Dom får inte bli blöta och helst inte för smutsiga. Jag känner igen detta handlande inom förskolan. Vi kan kalla oss curlingpedagoger. Tyvärr tror jag att vi i vårt sätt att alltid skydda och elemenera alla risker hämmar barnen i deras utveckling. Jag tror att vi får färre modiga barn om vi inte låter dom utmana de möjligheter dom ser i sin barndoms vardag.
Citat av Nalle Puh
"Om du försöker hitta hem men istället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hitter någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter".
/Agneta Svedjeland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar