Exempel: Jag frågar ett barn vid frukostbordet i förskolan: "- När åker du till Island med mamma och pappa på semester?" En personal som uppfattat min undran svarar: "- Hon åker på fredag". Jag var bra på att alltid ifrågasätta dessa svar som kom från någon jag inte frågat. Detta, som jag kallar det, "fenomen" var väldigt vanligt och återkom också i föräldrargruppen. Jag kunde t ex fråga ett barn på morgonen: " -Hej Lisa har du ätit frukost hemma?". Föräldern svarar åt barnet. Inte ens på frågan: "- Hur mår du idag?" får barnet svara på själv. Att en förälder lägger sig i har jag lite lättare att förså för att man vill hjälpa sitt barn. Det går av bara farten, men för den skull hindrade det mig aldrig från att påpeka att svaret kom från fel person. Jag sade ofta detta på ett lite roligt sätt så att dom själva kude skratta åt "missen". Vad gäller pedagoger med läroplanen som facit har jag svårare att förstå. Handlar det om att stå/vara i fokus? Att visa att man har kontroll? Otålmodig behöver snabba svar? Självhävdelse? Jag vet inte riktigt vad det beror på, men funderar över om det kanske kan bottna i låg självkänsla.
Många gånger tycker vi oss höra något i vad någon säger och tolkar det som det handlar om oss själva. På Wikipedia kan du läsa att: Självkänsla eller självuppfattning är den självkännedom som handlar om uppfattningen man har om sig själv och den man är. Dålig självkänsla kan både vara att under- och överskatta sin person eller kapacitet. Glöm inte att vi omges av väldigt kompetenta barn som faktiskt har talets gåva.
Citat av Nalle Puh
Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålamodig.
Det kan helt enkelt vara så att han/hon har lite ludd i ena örat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar