Boken i all ära, men jag märkte under mina år inom förskolan att om jag verkligen ville se barnaögon som glittrande så skulle jag använda mig av mig själv. Att berätta s.k "skrönor" där jag satte in mig själv i en handling. Berättelserna kunde vara till hälften sanna, påspädda och överdrivna - allt för att locka de små lyssnarna. Charmen med en skröna är att du berättar här och nu utan bilder och rakt ut från din egen fantasi. Det har ofta hänt att barn kommit och frågat efter samma berättelse igen och eftersom jag inte skriver ner dessa berättelser så blir det en liten annan variant nästa gång. Jag börjar aldrig med att säga: "...NU ska jag berätta något för er". Nej, jag börjar bara lite lugnt med t ex: "Jag...ja...jag bor i ett hus som är mer än hundra år gammalt...". Redan efter dessa få ord blir det knäpptyst. Det är så intressant att locka barn med din röst, ditt lugn och din fantasi utan rekvisita som pockar på uppmärksameten. Jag tror att i det muntliga berättandet känner barnen igen sig genom hur deras tankebanor går i leken. När barnen leker fantiserar dom sig in i det dom leker och under lekens gång bildar dom nya tankebubblor och bilder i sina huvuden. Jag kommer ihåg hur jag själv som liten kunde sitta på träsoffan hemma i köket och lyssna när min mamma berättade om hur hon lekte när hon var liten. Allt från den där stickan i rumpan hon fick då barnen åkte rutschbana på ohyvlade plankor. Jag vet att jag verkligen satte mig in i olika känslor. Minns berättelsen om flickan som alltid hade löss och som blev retad och att jag tyckte synd om henne. Sedan historien om fattig-gården med 11 barn där som alla hade trasiga skor på vintern. Den där känslan i berättandet är det som jag bär med mig starkast. Bilderna i mitt huvud, tankar och funderingar: Hur åkte dom egentligen rutschkana? Om jag provade? Så klart jag gjorde (var detta en skröna eller ej?). Det spelar egentligen, återigen, ingen roll huruvida jag åkte eller ej, men faktum står kvar: Berättandet utan rekvisita behövs mer än någonsin i vår prylfixerade värld.
”Logiken kan ta dig från punkt A till punkt B. Fantasin kan ta dig vart som helst.” Albert Einstein
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar