FÖRDOMAR

Snabba bedömningar, omdömen och uttalanden om barnen kan ske redan under inskolningen. Jag har tidigare skrivit ett inlägg om hur fort vi lär känna ett barn.Vi bildar oss för snabbt uppfattningar...tyvärr.

"...Hon verkar lite yrslig".
"...Han är väldigt aktiv".
"...Han verkar ha lite svårt med kontakten".
"...Hon är väldigt orädd...verkar inte bry sig".
"...Han knuffas helt obefogat".
"...Verkar väldigt blyg".
"...Tar för sig".
"...Verkar ha svårt språkligt".
o.s.v

Jag menar att dessa första intryck som jag får av ett barn bör jag hålla för mig själv tills jag känner barnet bättre. Så fort vi säger t ex "vild" om något barn till andra i personalgruppen, finns risken att han eller hon kvarstår som vild i allas ögon. Detta gäller inte enbart i dessa sammanhang, utan vi...gemene man, är väldigt bra på att döma andra väldigt snabbt. Vi dömer efter klädsel, utseende, kroppshållning, vikt, hy, "...ser ut som en bög/lesbisk", "...drogpåverkad", "...säkert fejkad tiggare" m.m. Ja, listan kan bli lång...

Hur kan jag veta allt jag tänker i min hjärna? Vem är jag med rätt att tänka alla dessa tankar? Har jag deras livshistoria? Utifrån vårt sätt att döma och fördöma andra så sätter vi oss själva som norm för hur vi anser att människor i vår omgivning bör agera och vara. Det handlar b la om fördomar. Fördomar är väldigt obehagligt, men grundar sig i olika rädslor tror jag. Allt som är utanför min egen så kallade "normal-norm" är inte med i min världsbild helt enkelt. Ibland känns det som en del människor ser på livet som en tävling där det gäller att vara; rikast, bäst, vackrast, starkast och smartast. Som tur är går ju livet ut på helt andra värden. När vi dömer andra är vi betraktarna som väljer bort att se oss själva. Varför ser du flisan i din någon annans öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken i ditt eget öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur ditt eget.

/AGNETA