LITE FÖR LITEN

Min önskan för alla småbarn är att dom inte behövde börja i förskolan före två års ålder. Jag blir mer och mer övertygad - utifrån det jag sett genom åren. Hur dåligt har inte en del barn mått lång tid efter inskolning? Hur många trauman som helst. Hysteriska lämningar och barn som signalerat "Nej, NEJ!" och varit rädda. Ja, jag gör en kovändning efter 37 år i yrket. Nu förstår jag vad det hela handlar om. Helt ny forskning visar på vad som sker med dessa små barn som befinner sig i den viktigaste anknytningsfasen, nämligen anknytningen till sina föräldrar. Att under denna fas lämnas av sina föräldrar kan hos vissa barn framkalla stresshormonet kortisol. Liselotte Ahnert, en tysk professor i utvecklingspsykologi, har forskat i 20 års tid på småbarn och förskolor. Bland annat undersökning av 15 månader gamla barns tillvänjning i 37 förskolor i Berlin. Ahnert påvisar at barns nivå av stresshormonet kortisol var dubbelt så högt hos småbarnen i förskolan än för de barn som var hemma. Normalt sett ska kortisolvärdet sjunka då stressen lagt sig, men det visade sig att de barn man mätte hade förhöjda värden under månader. Riktigt otäckt känner jag inför fakta att det är samma stress-symtom som man nu visat på att barn på uteförskolor uppvisar. Har vi inte fått nog av sociala experiment?

Jag blir så orolig för våra barns skull när vi nu drar ner på inskolningsperioden. Jag har tidigare skrivit att ingen forskning finns inom detta, men jag menar att vi kan ta till oss allvaret i stressade småbarn. Anknytningen tar lång tid för våra små. Det måste vara fruktansvärt att gå från sitt skrikande barn. Kommer ihåg när jag nästan slitit barnet från föräldern. Vi pedagoger försöker alltid att komma med tröstande ord som: "Det gick över ganska fort". Just då, efter en liten stund, kanske vi som pedagoger kan avleda och hitta på något som fångar barnets intresse, men nya situationer uppstår som gör barnet ängsligt. Just det vi avleder...det är ett väldigt vanligt sätt att trösta barn inom förskolan i dessa situationer. Jag vet att dessa situationer med gråtande barn som vi pedagoger ska försöka få trygga, skapar en stress-situation även hos oss pedagoger. Jag har gjort det säkert hundratals gånger, avlett ett gråtande barn, istället för att bejaka barnets gråt. Även om alla som arbetar i förskolan gör sitt yttersta för en bra inskolning så...
Jag vet inte, men ibland känns det helt klart att en del barn är alldeles för små för att börja ta del i förskolans värld.

/AGNETA