ÖDMJUKHET

Ödmjukhet är A & O när vi arbetar med barn i förskola, fritis och skola. Ordet är lätt att säga och många använder det i sina värdegrunder, planer, målsättningar och förhållningssätt. Vad lägger vi i ordet och är vi verkligen ödmjuka? En ödmjuk pedagog är en human, medveten person som inser sina begränsningar. Pedagogen har en balanserad självuppfattning och stor respekt för andras åsikter. En ödmjuk person ger sig sällan in i dispyter. En ödmjuk person kan ge sig. En ödmjuk person har lätt att erkänna sina fel och brister

En episod - Elvira hoppar ut glad och lycklig som dagens kantarell.
Många barn hör vi uttala sig om pedagoger som dom möter i sin vardag. Stränga, arga, sura, tjatiga och också envisa. Orubblig utan en gnutta ödmjukhet? Vilka egenskaper hos personalen är de som barnen värdesätter? Hur vill barnen att vi ska bemöta dom? Barnen vill känna att dom är betydelsefulla, att det dom säger är viktigt och att det dom framför möter respons. Dom vill också möta glada, roliga, snälla och påhittiga vuxna i sin vardag. Vi är så bra på att, i våra lika-behandlingsplaner, trumma ut att: alla har rätt att tänka tycka se ut hur den vill, men när barnen tycker och tänker och ser ut så blir inte barnens behov satta i första rummet. Vi glömmer bort att barn ofta tycker om sånt som vi själva har svårt för. Vi vuxna har hamnat i tankegångar som går på löpande band. Exempel: "Ingen keps inne". "Sitt ner". "Gå ut". "Regnkläder på". Om varje barn ska få känna sig unik så måste vi titta på barnens sinnesstämmningar, lyssna, titta på ansiktsuttryck, samt ha den dagliga dialogen. Vi vuxna finns i verksamheterna för barnens skull. Hur tycker ni/du? Hur vill du i den här situationen? Bemötandet som innhåller allt utom ilsken argumentation är eftersträvandsvärt. En ödmjuk pedagog jagar inte poäng. En verksamhet där ömsesidig respekt råder. Om vi respekterar barnen så blir vi också själva respekterade.

Lilla Elvira 4 år är på väg ut. Hon har fått nya regnkläder. Gula, fina regnkläder med regnjacka och sydväst. Alla barn är redan ute och lilla Elvira står och försöker få ihop banden på sydvästen. Denna dag var det ca. 20 grader varmt på gården och absolut inget regn. Elvira ber om hjälp med att knyta banden på sydvästen. Jag går fram till Elvira och säger: "Men Elvira...ska du ha regnkläder ute idag?. Det regnar inte och dessutom kommer du att bli väldigt svettig om du har det här på dig". Elvira ser lite moloken ut, men har bestämt sig för att detta är kläderna som ska vara på. Jag säger till Elvira att jag kan förstå att hon vill ha sina nya gula regnkläder. Elvira svarar mig då: "Det är inga regnkläder. Jag är en kantarell".

Snabbt informerade jag annan personal på avdelningen att "...Elvira är en kantarell idag - bara så ni vet".

/Agneta Svedjeland