Idag talas det mycket om att många unga har svårt för att läsa och skriva i skolan. Många skyller på skolan - både politiker och media. Jag tror att vi får lägga till föräldrarnas roll. Ju tidigare barnen får ta till sig det skrivna ordet genom sagor, dessto bättre utgångsläge har barnet vad gäller läsinlärning. En undersökning av Läsrörelsen och Junibacken visar att 74 procent läste högt för sina barn för 10 år sedan. Förra året var motsvarande siffra nere i 35 procent. Det betyder att många föräldrar inte läser högt för sitt barn. Ungdomar läser nog en del, men tyvärr få böcker. Flickor är "flitigare" på att läsa böcker än pojkar i samma ålder. Jag har uppmärksammat ett språk på Facebook som används av gammal som ung. Det är en förenklad svenska -ungefär som koder. Jag läste om en pojke på 17 år som skulle skriva en uppsats och använde sig av det han kände till och skrev exempelvis "e" istället för "är". Många unga idag läser bara Instagram-kommentarer, Facebook och bloggar där stavningen och Svenskan är katastrof.. Vi som är vuxna är ju förebilder för våra barn. Unga människor finns på Facebook, det vet vi alla. Alltså anser jag att vi vuxna borde ha tid att skriva ut orden och inte använda oss av dessa förkortningar som görs. Vi måste också inse att vi pratar om att invandrare som ska lära sig svenska har svårt med det och det är kanske inte så konstigt om "vrf" "mkt", "iaf", "isf" blir samma som: "varför", "mycket", "i alla fall" och "istället för" på Svenska. Ordförkortningar bör inte användas i onödan. De må vara praktiska för skribenten, men de kan ge läsaren problem. Förkortningar hör hemma framför allt i sådan text där utrymmet är begränsat, t.ex. i kataloger och tabeller eller i parenteser och fotnoter. Ska vi som är vuxna börja och tänka på hur vi skriver eller vill vi tillhöra gruppen som kallas "fjortisar"? Det är vi som ska vara deras förebilder. Jag hörde ofta en del slanguttryck när jag arbetade i förskolan - både från personal, föräldrar och barn. Har själv aldrig lagt mig till med slanguttryck och har alltid sagt: smörgås istället för "macka". Skor istället för "dojor" och byxor istället för "brallor". Jag frågade en dag en flicka som var fyra år om hon visste vad ordet "frulle" var för något? Hon svarade: - "Har du en katt? Jag svarade: - "Nej, men jag har haft katt". - "Då hette nog katten Frulle", sa flickan.
"Språket är inträdesbiljetten till livet"
Else Vig Jenssen
/Agneta Svedjeland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar