Som förskollärare under många många år har jag sett en utveckling jag oroas av. Vi lever idag i en tid med många typer av sociala medier som blir till tidstjuvar i vardagen. Vi har fått vant oss med uttryck som t ex "egentid". Vad är det för nonsens? Jag har upplevt att många föräldrar idag anser sig ha rätten till denna s.k egentid Denna tid kan bestå av träning, handling, facebookande, mailsvarande, ,twittertid, instagramtid, bloggande...ja, gud vet vad. Barn idag har längre vistelsetid per dag, än för bara ca 10 år sedan. De flesta barn har för långa dagar. Att föräldrar väljer att lämna barnen i förskolan för att få sin egentid tycker jag är helt galet. Dessa små barn blir aldrig små igen. Den tiden som vi har till övers när vi utfört våra arbeten bör vi lägga på våra barn. Barnens behov i första rummet alltså. "...Ja, men...han hon vill gå till förskolan". Tacka för det. Det handlar om en närvarande vuxen som inte väljer datorn och facebook i väntan på att lämna i förskolan. Jag upplever att allt ska vara så stort och märkvärdigt när vi gör något tillsammans med våra barn. Det ska vara inplanerat i kalendern och än värre blir det när samtalen kommer in på bonustid. När man som förälder ger sina egna barn bonustid då blir jag orolig. Bonustiden skall vara där hela tiden, anser jag. Jag läste för bara ett par veckor sedan en rapport om att en mängd barn idag upplever att föräldrarna sitter med sina telefoner, sms'ar, läser på internet och facebookar. Jag gjorde ett litet test häromdagen: Min dotter och jag gick en promenad in till stan. Jag sade till henne att vi skulle titta hur många föräldrar vi mötte som hade sin kära telefon i handen och gick och tryckte. Antingen gick barnet bredvid eller satt i vagn. Vet ni vad...i stort sett alla pratade i telefon eller gick och skrev. Vi gick in i en lekpark där det var blandat med mammor och pappor. Här lekte barn och föräldrarna lekte med sina telefoner. Ibland gick någon fram till sitt barn och tog ett kort. Satt och lyssnade och förstod att bilden lades upp direkt på facebook för att hålla alla "vänner" uppdaterade om personens vardag. Bristen på delaktigheten jag såg mellan barn föräldrar var sorglig faktiskt.
"För mycket kärlek skämmer aldrig bort barnen. Barn blir bortskämda när vi ger dem gåvor som ersättning för vår närvaro" (Dr Anthoney P. Witham)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar