Eftersom de yngsta barnen i förskolan inte kan berätta med ord vad dom vill eller vad dom klarar av eller inte klarar av, är det den anställdes uppgift att kunna läsa av de minsta barnen. Vi måste känna till och läsa av deras kroppspråk, deras mimik, deras ljud - samt förstå enstaka ord. För den vuxne gäller total närvaro, aktiv närvaro. Om inte den vuxne lär sig att förstå signalerna barnen ger ut, finns stora risker att du antingen ställer överkrav eller undervärderar barnet. Oavsett vilket vi gör, så försätts barnen i tillstånd som hjälplöst eller osäkert. Att få ta aktiv del i sin vardag i förskolan gäller även de minsta barnen. Att få medverka och vara med i beslut på sina premisser, kan vara att barnet markerar med att vända bort huvudet från sin tallrik, vägrar på/avklädning, visar ilska med gråt o.s.v. Vi måste bli bättre på att tolka och respektera barnen i dessa situationer, då det dom uttrycker är deras sanning och den sanningen ska dom få fram med de få verktyg dom har. När barnen blir lite större och använder språket på ett annat blir deras möjligheter större till att uttrycka sina tankar om vad dom vill/inte vill; dvs aktivt ta del i förskolans vardag och därmed också ha möjlighet till att påverka hur vardagen ser ut. En bra vuxen i förskolan ska vara som saftglaset är för en geting. En bra vuxen drar till sig barnen inte genom ord eller uppmaningar utan genom sina "göranden". En inspirerande vuxen som vågar utmana både sig själv och barnen i nya aktiviteter som tillför både den vuxne och barnen nya erfarenheter. Som vuxen räcker det ibland med att du börjar att sopa asfalten på gården och vips har du ett gäng småttingar runt dig som också vill sopa. Att ta tillvara denna stunden genom att under arbetets gång samtala kring: Var kommer allt skräpet på marken ifrån? Vad är det för skräp vi sopar upp? Vi sorterar i olika högar. Vi ser att det är många löv vilket träd kommer dessa löven från? Ett barn uppfinner en cykelsopare . Ett barn plockar många löv och ska göra en tavla.. Några barn hämtar en hink och samlar kastanjer.Det blev av sopningen många olika infallsvinklar och nya idéer. Vi hann samtala om nedskräpning och lövträd på gården och t ex; vad kan man göra för roligt av löv? vad kan vi göra för roligt av kastanjer? Många av de vuxna i förskolan arbetar inte situationsmedvetet. Många vuxna har bestämt själva att "...jag tar några barn och går och plockar kastanjer.." Vad är skillnaden? I det första fallet kommer barnen till något som ser spännande ut, ett kravlöst "saftglas", dvs en vuxen som gör en vuxensak...det blir spännande. I det andra fallet är kanske barnen utplockade av den vuxne. Ju fler gånger du agerar genom ditt eget "görande" desto fler barn får du att bli nyfikna. Du kommer alltid att ha en skara barn kring dig oavsett om du står med hammare eller spade. Barnen vet vi det här laget att här händer det grejer. "Livet är inte ett problem som skall lösas - utan en verklighet som skall upplevas" - SÖREN KIRKEGAARD - /Agneta Svedjeland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar