Att erbjuda fotografering i förskolan har en lång tradition.Jag hann med många hemska fotodagar. Hemska för de allra minsta så klart. Hemska för pedagogerna som i väntan på sin tur med sin barngrupp försöker att se till att efterleva föräldrarnas önskemål. Dvs se till att de små uppklädda prinsessorna inte smutsar ner sig, kamma tofsar , rätta till rosetter, snekamma luggar torka munnar, snyta näsor , hålla humöret uppe dvs inga lessna miner.Varför gör vi egentligen detta? Föräldrars önskan framför allt. Gruppfoto kan jag förstå till viss del, men även detta skulle vi kunna klara av själva med dagens teknik . Individuella foton tycker jag att föräldrar får fixa själva . Jag ser framför mig en liten flicka , pojke som ska sitta på en stol och se glad ut tillsammans med en fotograf som stutsar upp och ner , trollar fram en apa tex och barnet ser skräckslaget ut . Börjar gråta vill bort från stolen. Jag har suttit bredvid sådana barn många gånger. Tagit bort många barn som överhuvud taget inte klarar denna stress. Så klart att man som pedagog känner en viss stress då kraven finns från föräldrarna att fotografering ska genomföras. När sedan föräldrarna kommer för att hämta är första frågan hur gick fotograferingen idag? Några gånger under mina år har jag varit tvungen att säga att det inte fungerade för han- hon var alldeles skräckslagen.Jag tänker delaktighet-läroplanen var finns barnens egna beslut i detta? Har dom fått frågan ?Vill du bli fotograferad?Jag ser framför mig den didaktiska triangeln Syfte - innehåll- metod. Förskolan ska med andra ord identifiera det som är betydelsefullt för verksamheten och utifrån analysen bestämma vad som ska vara förskolans innehåll utifrån de små individer vi arbetar med.Förskolan är inte tilldelad detta uppdrag ändå tar vi på oss med allt vad det innebär.
Det finns ett ordspråk som säger -Ett
foto säger mer än tusen ord!
Att erbjuda fotografering i förskolan har en lång tradition.Jag hann med många hemska fotodagar. Hemska för de allra minsta så klart. Hemska för pedagogerna som i väntan på sin tur med sin barngrupp försöker att se till att efterleva föräldrarnas önskemål. Dvs se till att de små uppklädda prinsessorna inte smutsar ner sig, kamma tofsar , rätta till rosetter, snekamma luggar torka munnar, snyta näsor , hålla humöret uppe dvs inga lessna miner.Varför gör vi egentligen detta? Föräldrars önskan framför allt. Gruppfoto kan jag förstå till viss del, men även detta skulle vi kunna klara av själva med dagens teknik . Individuella foton tycker jag att föräldrar får fixa själva . Jag ser framför mig en liten flicka , pojke som ska sitta på en stol och se glad ut tillsammans med en fotograf som stutsar upp och ner , trollar fram en apa tex och barnet ser skräckslaget ut . Börjar gråta vill bort från stolen. Jag har suttit bredvid sådana barn många gånger. Tagit bort många barn som överhuvud taget inte klarar denna stress. Så klart att man som pedagog känner en viss stress då kraven finns från föräldrarna att fotografering ska genomföras. När sedan föräldrarna kommer för att hämta är första frågan hur gick fotograferingen idag? Några gånger under mina år har jag varit tvungen att säga att det inte fungerade för han- hon var alldeles skräckslagen.Jag tänker delaktighet-läroplanen var finns barnens egna beslut i detta? Har dom fått frågan ?Vill du bli fotograferad?Jag ser framför mig den didaktiska triangeln Syfte - innehåll- metod. Förskolan ska med andra ord identifiera det som är betydelsefullt för verksamheten och utifrån analysen bestämma vad som ska vara förskolans innehåll utifrån de små individer vi arbetar med.Förskolan är inte tilldelad detta uppdrag ändå tar vi på oss med allt vad det innebär.
Det finns ett ordspråk som säger
-Ett foto säger mer än tusen ord!
Agneta