DIKTER

ROAR MIG EN STUND VARJE DAG TILL ATT SKRIVA DIKTER . HAR ALLTID VARIT INTRESSERAD AV DETTA . KANSKE ETT ARV FRÅN MIN FAR SOM SKREV VÄLDIGT MYCKET DIKTER OCH ÄVEN GIVIT UT I BOKFORM.MIN FÖRSTA DIKT SOM JAG KOMMER IHÅG GICK UNGEFÄR SÅ HÄR.- LIVET ÄR EN HÄRVA SVÅRT ATT REDA UT , MAN HITTAR ALDRIG BÖRJAN MEN FINNER SNART ETT SLUT. MEN DEN SOM TÅLAMOD KAN HA DEN LEVER SOM MAN SKA OCH HÄRVAN BLIR ETT NYSTAN SOM BARA RULLAR PÅ .JA SÅ KOMMER DET ATT GÅ.
 JAG TRO JAG VAR TOLV -TRETTON DÅ DETTA VERK PRINTADES NER.


Vilse

Vid helveteskanten måntro
Vilsenhet i pannkakan.?
De mörka åren ett faktum.
Människor på flykt.
Medelhavets offer blev många.

Agneta


Min stjärna

Famlande händer som slöt sig som den blindes ögon.
Ångestladdade ogon i natten.
En stjärnhimmel .
Jag sökte stjärnan.
Min stjärna.
Jag fann den och glädjetårar rann nerför mina kinder.
Änligen fri.

Agneta


Sladdertackor

Som en fågelskrämma .Spretiga armar trasiga kläder.
Oduglig till något förutom  att skrämma bort trastarna.
Hur mår du ? Hur har du det? Uteblir
ömkande sladdertackor uteblir.

Agneta