BEHOVSBARN

Behovsbarn ja, jag vill nog säga att alla barn är behovsbarn mer eller mindre.

JAG VILL HEM , hela tunneln fylls av en skrikande flicka ca 3 år sittande i vagn.Vältalig Jag går efter och som många föräldrar idag sitter flickan framåtvädn så varje gång mamman försökte lugna flickan fick hon stanna vagnen och försökte prata med flickan. Nappppppen-napppen ni vet när gråten blir så där darrig  hon skrikegråter  sedan nappepppen hela tunneln igenom . Mamman ignorerar nu och går ut ur tunneln fortfarande med nappskriket. Nu försöker mamman locka med att Vi ska ju till bibloteket det blir väl kul ? Jag är på väg in i butiken då jag hör flickan säga nu med arg röst Ge mig nappen för fan-nappen är hemma svarar mamman och tillägger att nu slutar du. Jag vill ha nappen nu skriker flickan och det slutade med att mamman tar vagnen och går in i butiken där hon köper en napp till flickan som faller bakåt i vagnen sugande på en rosa napp. Behov kontra makt  uppstår ofta i vardagen mellan barn och vuxna i detta fallet hade jag nog valt att redan i tunneln gått hem och hämtat nappen eller sagt att vi köper en napp i butiken det är ju trots allt inte flickan som bestämt sig att börja med napp . När jag kommer ut ur butiken står mamman och pratar med en annan mamma flickan sover av utmattning, jag tänker i mitt stilla sinne Det var det bilioteksbesöket det.

Visst kan dom och vill mycket dom små liven men att det som det nu att   jämställa barn i förskolan med en vuxen är ju totalt galet.Idag tar faktiskt färre och färre som vuxna sitt vuxenansvar.Barn ska ifågasätta att den vuxne har större makt mer inflytande , barn idag ska vara med och påverka alla beslut som fattas kring dom och deras vardag. Att ha inflytande  till viss del , dvs det dom förstår att ha inflytande över. Utan mognad , med en kort erfarenhet av livet kan det leda till ett undermedvetet maktmissbruk. Barnen förstår inte koncekvenser av sina handlingar , men uppfattar att om jag säger så här gör så här så får jag som jag vill. Jag tror att våra barn idag blir förvirrade. 
Man pratar så vackert om genus  läroplaner inriktningar jämställdhet  allt detta och mer därtill ska våra barn få in sina små huvuden , men har dom bett om detta ? Det enda som upptar förskolebarn är vänner och lek, lek  och åter lek. Iband undrar jag varför vi måste  uppfinna hjulet om och om igen., när redan Platon påpekade lekens betydelse. Låt barnen göra det som är meningfullt  för dom dvs leka. Dom vuxna ska vara ledare i många situatioer i barnens vardag  men den fria leken kan dom på sina fem fingrar. Under leken finns många tillfällen att träna på inflytande maktsituatioer jämställdhet  dom tränar och lär genom att dom ser, gör jag så blir det så . Dom tar efter varandra och lär av varandras beteenden.Det är inte barnens fel att dom måste kämpa sig  genom långa dagar i allt för stora barngrupper. Det är inte barnens fel att föräldrar måste stressa  varje morgon och kväll. Det är inte barnens fel att förskola blivit skola. Det är inte barnes fel  att inskolningen blir för kort. Det är inte barnens fel att många förskolor inte tar anknytning som det viktigaste i förskolestart. Det är inte konstigt att det ser ut som det gör Arga lessna trotsiga  trötta utmattade barn barn som ska vara kompetenta är verkligen inte det på många plan Barn behöver vuxna som lyssnar svarar  inte kastar tillbaka samma undran som barnet ställt., de behöver vuxna som kan leda dem rätt. Träning ger färdighet. VUXNA SKA FINNAS RUNT BARNEN I BARNENS LEKAR OCH VARA EN LYSSNANDE SVARANDE PEDAGOG ELLER FÖRÄLDER 


Agneta